Principer och planer i livet.

Förra året hade jag mina principer. Detta året har jag inte dem kvar.

Det här är lite jobbigt att skriva för jag slits mellan två läger och oavsett vad så ångrar jag ingenting, alls. Det skall du veta. Ingenting har ändrats.

Jag hade mina principer. Men jag kan omöjligt ha dem kvar för jag bryter mot dem hela tiden.

Jag lovade mig själv när jag var liten att aldrig inleda något med någon som är upptagen. Med någon som har någon som väntar på en när denne kommer hem. Jag bryter mot det hela tiden.

Det smakar så himla bitterljuvt i munnen. Hur hamnade jag här egentligen.

Jag hatar mig själv för det, för jag vet att jag går som förlorare, alltid. I slutet är det alltid jag som förlorar, jag kommer alltid att stå själv kvar. Med all smärta i kroppen och alltid känna mig lurad. Jag har testat förr så jag talar av erfarenhet. Jag har lite svårt att lita på vad folk säger, oavsett vad de säger och hur speciellt det är. Jag har varit med förr och litat på dem. Det fick jag äta upp.

Missförstå mig rätt, det är så himla bitterljuvt. En fantastisk upplevelse och det är verkligen inget jag ångrar. Jag ångrar att jag brutit mot mina principer men jag skulle aldrig vilja ha det ogjort. Jag kommer göra det igen, och det är ingenting som förändrats.

Jag har en svaghet. Det vet jag om och det vet han också. De mörka ögonen. Han vet exakt vad det gör med mig och jag kan inte dölja det, oavsett hur mycket jag försöker. Jag kan inte förklara vad blicken gör med mig. De får hela min kropp att brinna. De får mitt huvud att snurra, mina fötter att frysa fast och min kropp att skaka. Det är helt sjukt.

För mig är det som att lägga knark framför en knarkare. Ställa alkohol framför en alkoholist. Ställa en skål godis framför en sockerberoende. Jag kan inte förklara det, men den blicken gör något med mig som jag inte kan förklara eller kontrollera. Det är helt sjukt.

Jag säger det, missförstå mig rätt. Jag skulle göra det igen och igen. Jag ångrar det inte, jag vill aldrig ha det ogjort. Men jag vet att jag kommer sluta som förlorare, som vanligt.

Jag bara funderar på vart livet tar oss och jag hade aldrig gissat på att livet kunde smaka så här ljuvt, for real.

Hade jag någon gång planerat mitt liv och fått önskat så hade jag inte varit där jag är idag. Livet blir aldrig som man tänkt det. Det kan faktiskt också bli bättre.

För hur himla bitter jag än är. Hur ledsen och ensam jag än är, så är jag ändå rätt lycklig över att mitt liv inte är som jag planerade det.