Well..
För ovanlighetens skull så vet jag inte hur jag skall börja. Jag vet inte riktigt hur jag skall formulera mina tankar och jag kan inte sortera dem riktigt.
Jag vet inte ens vart jag skall börja.
I natt var första natten på väldigt länge, jag sov hela natten, över 12 timmars sömn, utan att vakna och inte drömde mardrömmar. Det hör inte till vanligheten.
Jag borde inte skriva, för jag har svårt att formulera det. Det är liksom som ingenting annat spelar roll.
Väldigt långsamt så blir jag bättre, väldigt långsamt så orkar jag. Jag har till och med diskat och vikt tvätt. För mig är det sjuka framsteg, for real.
För en normal människa är det självklarheter att diska och hänga tvätt. För någon som mår så jävla dåligt, så går man välja bort saker eftersom det kräver så himla mycket kraft att göra annat än att leva. Allt annat än att leva kräver en sådan himla ansträngning så man får välja bort saker, om man över huvudtaget skall orka leva.
Att må så här, blir en så himla ond spiral. Det finns vissa saker som man måste göra för att överleva, typ äta mat. Men, vissa dagar orkar jag verkligen inte. Jag tar mig knappt ens ur sängen.
Jag tror inte folk förstår, hur jävla svårt det är, att behöva välja bort saker så som att diska, för att man inte ens kommer ur sängen. Jag tror inte ens folk förstår hur det är att känna sig som efter ett matatonlopp när man går upp för en trappa.
Jag kommer ur det, jag vet det. Jag måste bara bryta spiralen. Och då handlar det att välja bort saker tyvärr.
Men, idag så mår jag ganska bra. Trots allt mådde jag jävligt bra igår, och sjukt bra i fredags. Det är en förbättring helt klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar