Smaken är bitterljuv.

Ibland är det inte så lätt.

Kollar flödet på facebook, sen hugger det till i kroppen. Där var han. Han som har distraherat mig. Han som fått mig nyfiken. En bild som får mina knän att skaka och jorden gå i självspinn. En bild som får mig att sluta andas, tills mitt huvud svartnar. Fuck.

Det var precis så här det inte skulle bli., jag lovade mig själv det.

Jag gnuggar tinningarna för att tvätta bort bilderna i huvudet. Försöker inte att minnas, men jag minns mycket väl. Jag minns allting i detalj. Jag hatar att jag minns.

På dagarna går det bra. Det blir värre på kvällen, för då minns jag. Då kommer suget i kroppen. Det där jävla suget. Suget efter någon annan, efter han på bilden. Efter någon.

För mig är fantasin hela grejen. Om jag inte får fantisera och känna de känslor som kommer, så kan är det ett dött lopp.

För mig, som lever med känslorna utan på, ger fantasin så himla mycket. Det ger pirrandet i kroppen och de blossande kinderna. Så där så man känner andningen blir tyngre och hela världen stannar upp. Så där så att ingenting annat är viktigt. Att leva bara i nuet.

För mig är fantasin och att minnas allt.

Men just den där fantasi , som dök upp av bilden, vill jag helst slippa. Den ger lite hat-kärlek faktiskt.

Just den här fantasin, behöver jag inte i mitt liv. För denna vägen har jag vandrat många gånger förr och den orsakar mig alltid så mycket smärta. Den karvar ur det sista av mitt självförtroende som finns kvar. Den maler det till damm och låter det flyga med vinden. Den krossar min självkänsla till partiklar. Ändå, är den bitterljuv. Smaken är besk, men precis rätt beska smak så den blir god.

Bilderna i huvudet bara blixtrar förbi. Ljudet av andetagen. Jag kommer ihåg lukterna. Jag kommer ihåg vad som sas och alla steg som togs. Helt sjukt så kommer jag ihåg färgen på tröjan som låg på stolen bredvid. Jag kommer ihåg blicken som mötte min. Jag hatar den, men ändå kommer jag ihåg.

Men, så kommer jag också ihåg färgen på kudden för tio år sen också. Fråga mig så kommer jag ihåg planlösningen hos alla mina "one night stans" också, det var 10 år den. Jag kommer fortfarande ihåg färgen på sängkläderna.

Det är helt sjukt.