Att sakta bli bättre.

Det finns svagheter hos mig.

En av mina svaghet är människor som äter sig in i mitt huvud och får min värld att spinna. Människor som uppfyller mina tankar på dagen, som finns i mina drömmar på natten. Människor vars mina lilla blick får min kropp att darra och den där varma känslan spridas i kroppen. Svagheten är mitt beroende av den känslan, viljan att uppleva den om och om igen.

En tillsvaghet hos mig är att jag alltid tror gott om folk. Att jag alltid trot det bästa om människor och tror på vad folk säger. Jag litar att folk säger det de menar, utan att säga det för att göra en annan människa illa.

Jag såg en person idag som gör mig ledsen. Jag kan inte förklara, och ingen kommer nog förstå vilken smärta det orsakat mig. Ingen kommer nog förstå hur liten jag känner mig när våra blickar möts. Ingen kommer förstå hur många blandade känslor som spinner runt i kroppen. Hat-kärleken. Viljan att utdela en pungspark och skrika "du har förbannat liten kuk!". Viljan att bara känna kyssarna i nacken igen, känna armarna runt min kropp och känna den dras tätt intill, igen. Viljan att vara tillbaka och vakna upp igen av att han smeker bort en hårslinga ur mitt ansike, smeker handen längs min kind, den efterföljande kyssen med mjuka försiktiga läppar, igen. Ingen kommer någonsin förstå hur mycket kraft det krävs för att inte springa därifrån gråtandes. Aldrig kommer någon att förstå varför och ingen vill veta varför.

Jag vet att det är lätt för folk att säga att det är inte värt det, släpp det bara. Men, i min värld är det inte så lätt. För mig funkar det inte så. Jag måste ha tid att bearbeta alla känslor i kroppen, alla intryck. För mig funkar det inte att bara släppa det, det blir ett sådant bakslag senare.

Det är med så himla mycket ångets jag skriver det här. Just när meningarna formas så återupplever jag alla känslorna. All den glädje och sorg jag känt. Allting bara sköljer över mig och tårarna faller.

Sakta men säkert blir jag bättre. Sakta men säkert tar jag mig igenom dagen lättare och lättare. Sakta och säkert blir mörkret ljusare på natten. Jag blir bättre, det är fortfarande väldigt skört.