*Suck*....

Söndag, eller egentligen måndag. Fel av mig.

Satt och funderade förut, när min mobil pep. Hjärtat hoppade till och stannade för en sekund. Tänk om! Men, det var Elin. Jag har inget imot att mina vänner hör av sig. Men när man vekligen hoppas på att just DEN ska höra av sig, blir man ganska besviken när det inte är den.

Varför? Vad kan jag göra för att DEN ska höra av sig? Egentligen ingenting, men jag vill. Den måste, eller? Det slog mig just att, DEN kanske inte vill höra av sig. Allt kanske bara var en engångs grej som bara hände i stundens hetta. Men jag vägrar att inse det, jag vill inte inse det.

Det är klart DEN vill, DEN är bara lite blyg. Dumt av mig, alla vill ju ha mig, right? Det är ju jag, hur kan någon motstå? Eller? Nej, det är inte sant. Världen fungerar inte så. Alla vill inte ha mig, jag vill ha alla.

En sak stör mig, verkligen jätte mycket. För jag vet inte hur jag ska tolka det.

Säger man saker som man inte menar i stundens hetta, bara för att det passar in, eller är man verkligen ärlig och menar det?

Jag har gjort det en gång, utan att mena det och riktigt förstå innebörden av det jag sa. Har du? Jag tror att alla har gjort det, mer eller mindre.

Jag kanske är dum, men för mig, om man ligger nakna, tätt intill varandra, och den andra säger "Jag tycker du är så vacker, jag vill aldrig släppa dig", så är det väldigt intimt, då man hellre ska låta bli och säga någonting om man inte riktigt menar det. För mig om man säger så, just då, menar man det. Det finns lixom inge spelrum för stundens hetta just då. Det existerar ingen säkerhetsmarginal, inge luft mellan hud och hud. Så, varför säga någonting som är oärligt mot både sig själv och andra?

Jag vet inte, jag borde inte hänga upp mig på det. Men, jag kan inte låta bli. Orden klingar i mina öron, om och om igen, dag som natt. Jag kan inte få bort dem hur hög musik jag spelar. Hela tiden, jämt och ständigt. Förlåt, men det var faktiskt det mest romantiska och mest intima någon någonsing sagt eller gjort till mig. Men jag ska sluta, förlåt till dig. *Suck*

DEN kanske hör av sig. Jag kanske borde sluta vara så desperat, men man blir lätt beroende av lyckliga stunder. Man blir lätt beroende av att glömma verkligheten. Men jag ska sluta, jag ska inte tvinga någon, förlåt.

Jag hoppas den var ärlig. Jag hoppas verkligen att DEN hör av sig. Jag hoppas med allt jag har och äger. För DEN borde göra det, right?


//Bettan