Igen. Yes!
Adrenalingivande som fan.
Jag låg på köksoffan med Lilo. Han snosade så gott på mitt bröst, helt utslagen. Helt plötsligt flyger tankarna i väg och, helt plötsligt, minns jag. För i helvete, jag minns. Jag kommer ihåg, jag kan fortafarande lukta. Jag såg det, igen. Jag kommer ihåg.
Det är skillnad mellan att komma ihåg födelsekalas eller släktträffar, men det här? Nej, man ska inte komma ihåg sånt. Man ska uppleva och glömma. Jag vill uppleva och glömma. Jag vill inte komma ihåg. Minnen är dåliga. Minnen gör att man vill tillbaka till det som redan hänt.
//Bettan
6 kommentarer:
minnen är det som gör oss till de vi är.
man måste komma ihåg, hur kan man annars någonsin gå vidare med något, hur kan man annars någon sin lära sig av något.
hur kan man utan minnen någonsin kunna uppskatta något om man inte minns det?
Hur kan man någonsin hata någonting man inte minns?
Minnen är det som påminner oss om vägen vi gick för att bli dom vi är, och dom vi är menade att bli.
Dom gör ont, som fan. Inte "även dom bra", utan "speciellt dom bra".
Jag håller tummarna för dig ^^ jag har en känsla av att i slutändan kommer allt vara värt det, t.o.m. allt du inte vill komma ihåg.
du har ett mycket intressant liv. glöm inte bort det, i värsta fall kan det bli en bra bok.
Gabriella: JAg hoppas det med. Men endel vill man inte komma ihåg och endel saker för en tillbaka även fast man vill framåt
Míriel: Nja, så värts intressant liv vet jag inte, inte mer än de flesta. Men jag älskar dig!
Skicka en kommentar