Ja, jo, möjligen. Eller? Inte, men. Jag vet inte.
Det är skillnad. Dag och dag skiljer sig. Det är skillnad på natt och natt. Det är skillnad på människa och människa, på kille och kille och det är skillnad på känslor och känslor. Ingenting är exakt som det har varit. Ingenting följer ramen om hur det ska vara. Jag är inte som jag borde vara, men jag är nöjd ändå.
Att vara pressad är någonting jag inte klara av. Jag kommer fortfarande smita undan när jag känner förväntningarna och förhoppningarna. Även fast det inte finns, så känner jag det. När jag känner det låser jag mig själv. Nej, det här duger inte. Jag skiter i det här nu.
//Bettan
4 kommentarer:
Om du är nöjd med dig själv så är du den du ska vara, det tror iallafall jag.
Du är människa. :)
Nehe?! Det har jag inte upptäckt.. Spännande
Men, om man inte är nöjd med sig själv då?
Skicka en kommentar