Kontroll...

Torsdag. Hemma med Lilo och Anna-Maria.

Jag skulle skriva något smart. Men jag är inte säker på att det går. Jag skriver och ser vart jag hamnar.

Jag kollade igenom mappen "Mina mottagna filer". Hittade två låtar som skar hårt i mig, det sa totalt tvärrstop i kroppen.

Första låten "Marie Lindberg - Trying to recall". Fan, det är ett år sen, faktiskt lite mer. Jag kommer ihåg det. Fan i helvetes jävla skit.

Andra låten "Kent - Utan dina andetag". Harmoni. Jag skulle aldrig överleva utan er. Jag kan inte en gå utan er luft i mina lungor.

Jag fastnade på två bilder också. Krogen, och förfesten hemma hos Claes. Jag var full, och lycklig. Åh, jag vill vara full och lycklig igen.

Den andra bilden. Nej, jag kan inte låta bli. Nackhåren reser sig. Tack Gabriella.

Jag hatar minnen. Minnen är dåliga. Hela tiden ska vi påminnas om vad vi hade, men inte har. Alllt som vi vill ha och hade för stunden. Men som på en liten sekund rycks ur händerna och försvinner.

En sak är ganska roligt, jag har märk det på mig själv och alla andra. Trygghet spelar ingen roll. Det är det otrygga man vill åt, det är det man inte kan få som lockar. När man väl har någonting så lockar det man inte har, har man det lockar det andra. "Gräset är alltid grönare på andra sidan" eller hur säger man? Jag vill alla fall ha det jag inte kan få.

Jag vet inte hur det är med er, men jag fungerar alla fall så. Men förhoppningsvis växer jag och blir stor någongång också. Det är lugnt, jag har tid att leka.

Vad gör man, när varje andrtag fylls med frisk, ny, fräsch, luft? När hela kroppen domnar bort, och hela kroppen spricker och armarna slutar lyda. När rastlösheten stiger till max och man verkligen inte kan sitta still, när man verkligen inte kan koncentrera sig längre på vad man gör. När tankarna tar över och man vill skrika rakt ut, tills rösten inte bär längre. När man verkligen inte kan ta ett enda steg, ett enda andetag, utan känslan. Vad gör man när man kan gå en hel dag med ett leende på läpparna utan att kunna förklara det?

Vad gör man när frustrationen tar över? Jag vill inte känna så här, jag får inte känna så här. Varför i helvete måste just jag? Inte nu, fel tajming. Fan i helvete. Jag vill inte känna.

Vad gör man när man tappat kontrollen över sig själv?

//Bettan