Ja, jo, kanske.
Jag kom på något as bra att skriva om. Men inte fan kommer jag ihåg vad det var. *Suck*
Tisdag gör mig nervös. Jag hatar sånt. Men, jag kan inte smita undan. Endel saker måste bara göra ont och kännas. Men jag antar att livet är så.
Jag tror jag har sagt för mycket. Jag ska aldrig mer säga någonting. Från och med nu ska jag hålla käfften, jag skapar bara problem. Inte bara för mig själv, utan andra också. Jag är tyst.
Jag är rädd för att somna. Just i dag, just den här natten vill jag inte sova. Jag vågar inte lägga huvudet på kudden och sluta ögonen. Jag vågar inte ta av mig kläderna och överlämna min kropp åt mörkret.
Jag är rädd, jag vill inte missa vad morgondagen har att erbjuda. Jag har allt för många gånger blivit påmind om hur snabbt och plötsligt livet är. Jag trivs inte med tanken att allting kan vara över i morgon. Det behöver inte finnas någon morgondag. Allting kan vara slut, nu. Jag är inte alls bekväm med det, jag har så mycket kvar att göra.
Om jag sover, är jag inte garanterad att morgondagen dyker upp. Om jag sluter ögonen är jag inte säker på att jag öppnar de igen. Om jag överlämnar min kropp till mörkret är jag inte säker på att ljuset kommer och räddar mig.
Jag tänker inte sova, jag tänker inte sluta ögonen och jag tänker inte överlämna min kropp till mörkret. Jag tänker fortsätta till morgondagen. Jag vill ha morgondagen. I morgon ska jag leva.
//Bettan
3 kommentarer:
morgondagen kommer bara man slappnar av och låter natten ha sin gång, den ska vara där liksom mycket annat.
Den ger nyans till livsbringande soluppgången
Nej. Morgondagen kommer när den behagar det. Om den inte behagar det kommer den inte.
Jag är rädd för att den inte behagar komma.
morgondagen kommer alltid. men man fattar det inte om man inte är beredd på den. då känns allt som en jäkligt lång natt. svart och kall.... men du, mörkret är inte det som dödar, fear of the dark är naturligt och mänskligt. dock så är ju sömnen och mörkret en jävligt osäker tid, man har aldrig några garantier att inget farligt väntar där man inte kan se.
Jag vet att du sover, känner värmen från din hud...
Skicka en kommentar