Ny dag...

Ny dag, nya möjligheter, eller?

FAN! Jag tänker och behöver inte säga mer om det. FAN!

I morgon är det tisdag. Tur att Sara lyckas lugna mig lite. Jag är rädd. Men jag överlever.

Årsmöte idag. Jag hade två punkter, som inte vart mina punkter. Så varför skulle jag ha två punkter om jag ändå inte fick säga något? Jag förstår inte.

Hur mycket och vad är man beredd att offra för att vara lycklig för en stund? En liten stund, men hur mycket är det värt? Är det värt allt? Är det värt skamen efter?

Det finns så mycket mer. Men det är inte värt det.


//Bettan