Ok, jag vet vad alla skulle säga. Men jag kan inte låta bli att förundras av det. Kom på att jag inte skulle druckit exakt så mycket som jag gjorde igår. Men jag ångrar inte det heller, för så roligt som jag hade igår, det vill man inte byta bort mot något annat.
Kan inte låta bli att tänka på det. Har ni någon gång vart med om att kroppen gått omkring och myst för sig själv? Att en känsla stannat kvar i kroppen länge. En känsla av välmående och en viss lycka, en känsla som vägrar låta en att slappna av. Det enda huvudet kan göra är att intensivt, pulserande tänka på de där speciella tillfällena. Och vart man än går, vart man än befinner sig, kan inte leendet från läpparna försvinna, för det enda man kan tänka på är just DET, vad som hände just då och vad man borde ha gjort just då. *Suck*
Det är så elakt när sånt här händer för man känner sig alltid så maktlös över allt. Jag vill verkligen göra någonting, men jag vet verkligen inte vad jag ska
göra. Fan!Kortet är verkligen så jag känner mig nu
//Bettan - Hopp lös?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar