Ta mig bort, jag orkar inte längre.
Vissa tillfällen känns allting så jobbigt. Har ni någongång varit med om att ni bara suttit? Att du vartit oförmögen att röra på kroppen? Du vill göra ljud, men orken finns inte. Det kommer inget ljud för kraften har tagit slut. Du sitter fångad på stolen för kroppen reagerar inte på dina signaler att resa sig upp. Det är just då som ångesten kommer. Man har ingenstans att gömma sig. Varje andetag blir bara jobbigare och jobbigare. Huvuet blir bara tyngre och tyngre, man kämpar för att inte låta det ta över handen. Jag orkar inte röra på mig nu.
Ibland ångrar jag vad jag gjorde. Eller kanske inte, men endel änd. Jag skulle aldrig ha gjort det. Men i och för sig, jag hade kanske ångrat mig efteråt om jag inte tagit tillfället. Jag vet inte, Just nu känns det allafall jobbigt. Jag får se vart mitt liv bär av mot. Tack i allafall.
Så mycket att säga men så lite mod att säga det med. Jag vill, men jag vågar inte. Hatar mig själv för det.
//Bettan - Fast?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar