Tänkte börja skriva här istället. Känns lite mer seriöst och så kan alla mina vänner läsa det.
Började skolan i tisdags. Tur var det allafall att jag hade sovmorgon.
Även fast det var ytligare e ny dag i skolan så var jag riktigt glad. Hittade två hjältar som fick mig att överleva dagen. Tack Erik, för att du gjorde så man fick en anledning att le första dagen i skolan. Tack också Jonas (OroGalad), för att man för en gångs skull kände lite uppskattning. Det känns kul att allafall någon blir glas över att se en.
Ok, vad gör jag för fel? Jag vet att jag kanske inte gör helt rätt jämt, men måste man straffa mig så här? Är jag verkligen så elak? Jag kan inte låta bli att gråta, jag har ingen anning om vad jag gjort för fel. ETT enda ord sedan i tisdags. Jag trodde att om man inte träffats på länge så skulle man bli glad och sånt. Men ok, jag kanske hade fel uppfattning. Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte!
Förra året vad det mest klockrena året på länge. Det är NI som får mig att orka:
Jessica (med familj), Martin, Cissi, Miriel, Ooni, Viktor, Gina, Lasse, Linn, Erik, Tobbe, Emil, Elin (med familj), Eddie, Johan x3, Erika, Ulrika, Filip, Micke x2, Emilia, Linus, Pär (med familj) och Johnnie.
Men också Pappa, Mamma, Stefan, Per, Kattis (med familj) och Anna-Maria (min prinsessa).
Alla har sina ljusglimtar i vardagen. Jag är lyckligt lottat över att ha er som mina ljusglimtar. Utan er skulle min vardag falla samman. Ni är byggstenarna i den vägg som alltid finns bakom min rygg och stödjer mig när jag faller.
//Bettan - Vad är fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar