Ok, jag är hemma från skolan nu. Men orkade inte med all stress som är lagd på mig. Magen strejkar och jag orkar verkligen inte. Jo, det gör ont, men jag är bedövad med livet.
För en gångs skull så tog jag det lugnt, och inte som jag brukar göra. Jag satt och tänkte på vad jag brukar göra i stundens hetta. Men jag struntade i det och gjorde det jag inte vågar göra, njuta. För en gångs skull tog jag tillfället i akt och njöt av det under tiden det fortfarande pågick. Det är jag glad över. Jag insåg mer och mer att man kan ändras, till och med jag.
Igår växte jag från barn till vuxen. Jag hamnade på en helt annan nivå, jag vart större än jag någonsin har varit. Jag insåg vart mitt liv verkligen är på väg och vad jag verkligen vill. Jag är redo att satsa nu. Nu när jag har chansen att bli större än jag någonsin haft tidigare.
Det är skönt att jag äntligen kommer få lite distans till saker. Det gör mig säkrare och säkrare på saker, jag kan få känna längtan dit istället för att länga bort. Jag vill ha distans, jag vill ha ett liv utanför det. Jag vill fortfarande klara mig själv, men ändå ha en stark väg att luta mig i mot när marken under mig raseras.
Har ni aldrig någon gång fått en "aha-upplevelse"? Ett tillfälle som man upplevt så många gånger men undvikit att göra rätt i, just för att man är rädd, och för att det känns fel. Ibland kanske man handlar fel av ren vana, just för att man brukar göra så.
Har ni någonsin kommit till samma tillfälle och känt att det här är "once in a life time". Att man inte kan "slösa" bort det här också. Det är nu eller aldrig. Dags att bryta ner en ful gammal vana. Och när man för en gångs skull gör rätt och känner verkligen "wow". För en gångs skull vågar man blotta nacken med risk för att bli huggen, men blir verkligen inte det. Utan blir mottagen med öppna armar, och vågar krypa ner under filten utan något som helt skydd. Det är en skum känsla när man kommer på att sig själv med att börja handla på det sättet man brukade göra. Vid det tillfället
bestämmer hjärnan att man inte ska handla så. För en gångs skull
För en gångs skull så tog jag det lugnt, och inte som jag brukar göra. Jag satt och tänkte på vad jag brukar göra i stundens hetta. Men jag struntade i det och gjorde det jag inte vågar göra, njuta. För en gångs skull tog jag tillfället i akt och njöt av det under tiden det fortfarande pågick. Det är jag glad över. Jag insåg mer och mer att man kan ändras, till och med jag.
Igår växte jag från barn till vuxen. Jag hamnade på en helt annan nivå, jag vart större än jag någonsin har varit. Jag insåg vart mitt liv verkligen är på väg och vad jag verkligen vill. Jag är redo att satsa nu. Nu när jag har chansen att bli större än jag någonsin haft tidigare.
Det är skönt att jag äntligen kommer få lite distans till saker. Det gör mig säkrare och säkrare på saker, jag kan få känna längtan dit istället för att länga bort. Jag vill ha distans, jag vill ha ett liv utanför det. Jag vill fortfarande klara mig själv, men ändå ha en stark väg att luta mig i mot när marken under mig raseras.
Har ni aldrig någon gång fått en "aha-upplevelse"? Ett tillfälle som man upplevt så många gånger men undvikit att göra rätt i, just för att man är rädd, och för att det känns fel. Ibland kanske man handlar fel av ren vana, just för att man brukar göra så.
Har ni någonsin kommit till samma tillfälle och känt att det här är "once in a life time". Att man inte kan "slösa" bort det här också. Det är nu eller aldrig. Dags att bryta ner en ful gammal vana. Och när man för en gångs skull gör rätt och känner verkligen "wow". För en gångs skull vågar man blotta nacken med risk för att bli huggen, men blir verkligen inte det. Utan blir mottagen med öppna armar, och vågar krypa ner under filten utan något som helt skydd. Det är en skum känsla när man kommer på att sig själv med att börja handla på det sättet man brukade göra. Vid det tillfället
bestämmer hjärnan att man inte ska handla så. För en gångs skull gör man rätt, och man blir inte straffad för det. Och gör man en sak rätt blir alla andra saker rätt också, och vips så har man genomlidit några timmar utan att verkligen lida, för en gångs skull tillät man kroppen att verkligen njuta. Det är verkligen en "aha-upplevelse".
//Bettan - Förvånad och verkligen en bättre människa.
//Bettan - Förvånad och verkligen en bättre människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar