Jag hade ingen motivation att jobba idag, men jag gjorde det ändå.
Jag satt och tänkte på förut. Livet är kort och plötsligt. Man förväntar sig att alla ska finnas kvar nästa dag. Men när de plötsligt inte gör det så stämmer ingenting längre. Man får inte ihop vardagen och har svårt att acceptera det. Det är så plötsligt att i morgon kan jag vara död, utan att fått chansen att förklara för folk att jag älskar dem. Jag vill inte dö i morgon, men olyckan kan vara framme.
Jag ska låsa in mig i huset för att undvika att dö i morgon. Jag vill inte dö i morgon. Jag vill inte stiga upp i morgon för att dö, jag ska föralltid vara kvar i nuet. Jag vill inte ha morgondagen, den är elak och gör en illa. Jag ska överleva morgondagen för att säga att jag älskar er. Jag är för ung för att dö, jag vill inte dö, jag vågar inte dö. Döden är elak.
Jag är inte på humör nu, det gör ont. Jag kan inte sluta få upp bilderna i huvudet. Det gör ont, förjävla ont.
Det är ingen som har sagt att det är lätt. Det är ingen som sagt att man någonsin kommer acceptera det. Det är en sak om det var förväntat. Men när det kommer så plötsligt blir man tagen på sängen. Man vet inte riktigt vad man ska tro. Är det verkligen på riktig, eller drömmer jag bara en mardröm? Säg att det är en mardröm! Jag vill inte vara med längre.
Aldrig hade jag kunnat föreställa mig hur det skulle kännas. Jag visste aldrig i hela mitt liv att det skulle göra så ont. De förföljer mig. Jag vågar inte sova, de kommer göra mig illa. Jag ska aldrig mer sova. Ta bort det, snälla!
//Bettan - Jag ska aldrig mer sova...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar