Idag hade jag ont i ryggen, eller jag har det fortfarande, men inte lika mycket.
Varför kan jag inte förklara som det är. Varför kan jag inte förklara att det inte är bra, att han inte vill. Kanske för att jag försöker intala mig själv att det är bra. Att det som hänt bara är en svacka som i allting. Han kommer vilja ha mig. Alla villl ju ha mig, eller?
Ett av mina största misstag kom på tal i går igen, tyvärr. Givetvis kan jag ju skylla på att jag var liten och dum. Men det rättfärdigar inte det jag gjorde. Fan! Fan! Fan! Hur kan jag vara så klantig? Att klanta det med allting jag vill ha. Jag vill ha det ogjort för att kunna visa hur mycket du betyder för mig. Det gör ont, förlåt! Du kommer alla fall att vara min favorit, för all framtid.
Jag har ingen anning om varför jag skriver dagbok. Jag har ingen som helst insperation att skriva. Jag kommer inte på vad jag ska skriva. Jag orkar inte.
Kom och värm upp min kalla säng. Kom och håll mig varm när täcket inte räcker till, och krama om mig när jag drömt. Kom och ta av mig kläderna när de stryper min kropp, och dra händern genom mitt hår. Kom och känn min varma andedräkt sakta värmer nacken, och hur mina händer sakta sveper över dig. Kom och känn närheten och pirrandet i kroppen. Kom och möt mig med ett leende och med dina vackra ögon, som till och med kan bryta genom min mur. Kom och håll om mig och gör mig glad genom att finnas till. Kom, jag behöver dig, min säng är kall.
//Bettan - Kall säng...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar