En åker...

Det var ett tag sedan. Jag vet att jag borde bli bättre, men jag orkar inte

Lyssna - "Do you know what it feels like loving someone..."


Jag har ont i halsen. Men jag vet inte varför, jag har bara det. Jag känner en tyngd i bröstet. Inte fysikt utan bara en brist på ork. Det känns att ta djupa andetag, det känns mer än vad det borde. Jag vet inte, det är bara en skum känsla.

Vad händer? Vart är allting på väg? Vad vill jag?

Jag vet inte vad som hänt den senaste tiden. Är vi tillsammans eller är vi inte tillsammans? Jag har faktiskt ingen anning. Jag vet inte vart jag vill att det ska hamna. Folk som kollar på oss blir fundersamma. Är det vi eller är jag fortfarande tillgänglig? Jag vet inte vad han känner eller vad han tänker. Jag vet inte vart allt tar vägen. Jag orkar inte tänka.

Jag vill ha någon som ser mig, för mig. Jag vill ha någon som jag vågar släppa nära, jag vill ha någon att lita på. Jag vill också ha någon.

Ställ dig på en åker, mitt i. Du måste vara ensam. Klä av dig alla kläder. Känn hur ensam och utelämnad du är. Det är bara du. Du har ingenting, du är ensam. Du har ingenting att luta dig mot. Du är utelämnad så folk kan skratta åt dig, så folk kan slå dig och göra dig illa. Du är ingenting! Du är en nolla som inte kan göra någonting rätt. Du, är precis vad jag känner mig när jag försöker släppa någon nära mig, på båda planen. Man kan likna rädslan med mörkrädlsa. Det är samma sak. Ett mörkt rum utan någon anning om vad som ska hända. Jag är rädd, jag vågar inte.

Jag saknar dig, mycket. Jag gillar dig, mycket. Vart ska allting ta vägen? Det vore bra om jag visste att om det bara skulle vara en fysik relation. Då vet jag hur jag ska förhålla mig till allting. Det vore bra om jag visste om det vore menat som mer. Då vet jag vart det skulle ta vägen? Vilken relation?

Jag borde sova och vila halsen. God natt!


//Bettan - Vart...