Känslan...

Jobbdag i dag med. Tur att det bara är fyra dagar den här veckan, för min mage gör ont.

Underbar låt här. - Jag älskar känslan och luftigheten i musiken. Den gör något med mig. Den tar fram lugnet efter stormen.

Det är inte bra att jag känner mig slut efter bara 5 av mina jobbdagar. Min kropp är trött, men jag ska kämpa på.

Fan! Fan! Fan! Var jag tvungen? Vad fanns det för nytta med det? Nu måste jag behålla min stolthet och inte vara den där gamla tjuriga kärringen som muttrar för sig själv. Jag tänker vara den som uppmuntrar den andra att fortsätta och leva livet. Jag tänker inte vara den som inte kan gå vidare. Jag har redan lämnat det bakom mig, eller?

Jag känner fortfarande känslan och närheten. Jag känner fortfarande upphetsningen och bruset i kroppen. Jag känner fortfarande nafset i örat och händerna smeka. Jag känner fortfarande de djupa andetagen och den varma andedräkten. Händerna runt höfterna och känslan av litenhet, en känsla av, skydd faktiskt. Känslan av att inte behöva vara stor och tuff, utan bara kunna vila i någon annans händer. Att kunna lita på någon, att våga släppa fasaden och verkligen vara sig själv. Hur kan man komma över det? Hur kan man komma över den mest ultimata känslan?

Jag längtar mot min vilja till på fredag. Jag är ledig då.


//Bettan - Över?!