Lite....

Jag hade ingen som helst motivation att jobba, men jag gjorde det ändå.

Jag vill åstakomma någonting. Jag vill producera någonting, någonting vackert. Jag vill göra någonting som utstrålar den där ultimta känslan. Jag vill beskriva det jag vill känna.

Jag vet att jag borde ha gjort det, men jag ville verkligen inte. Känslan av för mycket, jag kunde inte övervinna den. Men nästa gång, jag lovar. Jag vet precis hur det ska vara då. Bara du och jag, så där som man ser på filmer. Snälla, ge mig en nästa gång så ska jag bevisa att jag kan. Snälla!

Jag ska inte bli så känslomässigt involverad i saker. Jag ska låta bli och bry mig, det blir bäst så. Jag ska bli känslokall och totalt ointresserad. Men hur slutar man känna när man hittar någon man verkligen vill ha? Någon som man bara känner "wow" för. Fan! Det är dags att sluta bry sig, jag orkar inte.

Jag vet exakt hur jag ska ha det, in i minsta detalj. Jag vet hur det ska gå till, jag vet hur dte ska se ut, jag vet hur det ska kännas, jag vet exakt hur jag ska göra. *Suck*, jag kommer aldrig att få det. Det gör mig ledsen.

//Bettan - Lite utan hopp...