Frisk luft fyller mina lungor och det gör för en gångs skull inte ont. För en gångs skull fyller smärtan inte min kropp när jag vaknar.
De senaste dagarna har jag reflekterat över livet. Som alla andra dagar givetvis.
Jag har liksom släppt all koppling med mitt liv där jag bor. Jag har gjort det jag precis behövde och det jag var tvungen att göra. Jag har skapat den distansen och det utrymmet jag behövde.
Jag inser att det är lite beroendeframkallande och blir en vana att leva runt så himla bra människor. Det blir en vana att skicka den där gubben på morgonen, att skicka godnatt på kvällen. En vana som i alla fall jag kommer ha svårt att sluta med. den får mig att må så himla bra och det är fantastiskt att börja och sluta dagen på bästa sätt.
Jag försöker leva mitt liv som att det är sista dagen jag lever den, varje dag. Ett uttryck jag hatar är "jag gör det i morgon, jag tar det nästa dag". Tänk om det inte finns någon nästa dag? Vad hade jag ångrat om jag inte gjorde det idag. Vad händer om idag var sista dagen vi sågs?
Givetvis går det inte till överdrift.
Jag vill leva mitt liv fullt ut varje dag. I morgon är en annan dag så därför vill jag leva idag. Varför göra en sak i morgon som jag ändå kan göra idag?
Jag vet också, att man inte kan leva livet som jag vill att man ska leva det. Men, Ibland är ansvar inte den bästa grejen för dig.
Jag vet vem som är min 12, 12, även fast jag aldrig någonsin skulle erkänna om denne frågar. Det har sina anledningar och det handlar mest om att skydda mig, och skydda denne. Jag vet ändå att det inte finns någon framtid.
Men, jag är helt övertygad om att jag kommer träffa någon som det finns en framtid med. Jag kanske bara träffar någon som är 10, 10, men det är faktiskt good enough. Jag är helt övertygad att jag kommer träffa någon som gör mig lika lyckligt som min 12, 12 ibland gör mig.
Jag är också helt övertygad om att min 12, 12 gör/kommer att göra någon lyckligast. Jag biter i det sura äpplet men är ändå inte besviken. Jag är så himla glad över att träffat en så fantastisk människa. Det ger mig hopp om livet, for real. Helt sjukt att det finns hopp för mig med.
Nu, kopplar jag bort mig lite. Jag lägger bort telefonen, för även där behövs distansen.
Åh, avslut som inte hör ihop med något annat.
Because I would walk to the edge of the world, just be with you,
I'd follow through till the end.
Jag är lite bättre än du förtjänar så passa på och njut så länge du kan. Men ödmjuk det är jag alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar