Att koppla bort sig.

Det kommer bli svårt att förklara.

Det här för mig, är min tid att reflektera och sortera mina tankar. Jag vet inte ens vem som läser det här och vem som faktiskt lyssnar på det jag säger. För mig, är det sällan det viktigaste, men ibland kan det vara skönt när man har svårt att berätta.

Jag kan inte ens förklara den mentala tröttheten som finns. Jag kan inte ens förklara ångesten och panikkänslan som ligger som en klump i halsen. Jag kan inte ens förklara hur det känns att leva i dimman, hur det känns när hjärnan kopplar bort kroppen. Hela jag känns bortdomnad och jag uppfattar inte världen runt omkring mig. Hur jag inte ens kan sitta upp och skriva det här, för då hade min kropp packat ihop.

Jag inser en sak om mig själv, efter att jag uttalat orden när jag tänker på framtiden. Jag vet vart mitt hjärta vill, men aldrig någonsin på miljonen är det en chans. Jag vet vilken stig min hjärna vill att jag skall vandra. De har inte samma version av slutet.

Jag vet så mycket väl vilken stig mitt hjärta vill vandra. Jag vet vad det längtar efter. Jag vet också att det aldrig någonsin på flera ljusår finns någon som helst möjlighet. Jag vet exakt när hjärtat hoppar till lite extra och när det hoppar över några slag. Jag vet exakt när det slår extra hårt och när en harmoni infinner sig. Jag vet precis exakt vad jag borde göra för att följa mitt hjärta. Jag vet också att det är fucking jävla omöjligt på alla sätt och vis som finns i världen.

Just då, låter jag min hjärna att ta över. Jag kopplar bort mitt hjärta för att göra det enda rätta, sluta känna saker.  Någonstans finns det en del saker som jag måste acceptera och bearbeta inom mig. Jag måste på något sätt sluta påverkas om allting runt omkring och sluta tro att Hollywood-filmer finns på riktigt. Någonstans måste jag inse och acceptera att det jag vill ha, kanske inte finns.

Jag behöver koppla bort mitt hjärta och min mage, för att jag någonsin skall orka ta mig igenom vardagen.

 Fucking jävla förbannat att jag känner så himla mycket hela tiden.

Idag, har jag stängt av ljudet på telefonen och öppnat en flaska vin, för att jag ens skall överleva. Det handlar inte om att välja bort någon, eller att koppla bort dig. Jag behöver bara ta hand om mig själv. Jag behöver sätta mig naken i duschen med ett glas vin i handen och bara släppa de känslorna som jag inte kan hantera. Jag kommer att må bättre, jag måste bara lära mig att hantera det här på egen hand.

Just idag är jag lite rädd för mig själv. inte för vad jag fysiskt skulle kunna göra, been there, done that. och det är inte ens någon som helst chans. Utan hur det drabbar mig psykiskt. Jag måste släppa min hjärna och hjärta, koppla bort mig från vardagen just nu.