Ofta funderar jag på meningen av de vägar livet vandrar.
Jag funderar på meningen av allt som händer och de möten vi ställs inför. Jag lever i världen att ingenting sker av en slump och all smärta man upplever ibland finns det en mening med, även fast det då är ganska omöjligt att se just då.
Det senaste året har det hänt så himla mycket som utvecklat mig. Jag har tagit mitt livs svåraste beslut, men också det enda beslut jag tagit med tanke på mig själv och mitt eget mående. Ett beslut som för en del kom som en käftsmäll från ingenstans. Ett beslut som lett till min egen utveckling och fått mig att för en gångs skull må bra när jag vaknar på morgonen.
Jag har lämnat all trygghet jag någonsin haft för att våga testa att flyga. Aldrig någonsin har jag andas så här frisk luft som jag äntligen gör idag.
Men jag har inte gjort den här resan själv. Det otroliga stödet och glädjen att få dela den här resan har gjort att jag orkat. För jag erkänner, att vissa dagar har tankarna varit så himla mörka så jag funderar på vad jag faktiskt gör här. Vad fan håller jag på med och att jag orkar inge längre. Men ur det mörka så reser man sig alltid starkare. Jag är så otroligt lycklig lottad för att någon ser saker i mig som jag aldrig sett.
Jag har också tagit det bästa beslutet (i klass med att köpa min häst). Det var en gång, många hundra mil hemifrån tryggheten, som jag klev in i en lastbil, så jäkla sjukt nervös var jag. Just där och då visste jag inte vad det skulle resultera i. Idag så vet jag att jag aldrig ångrat det, inte ens för en sekund. Jag hade gjort om det varje dag i hela mitt liv om jag var tvungen.
I ett annat liv vet jag att det kanske sett annorlunda ut. Jag vet, mycket väl som du vet, att vi hade varit fucking jävla oslagbara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar