Tänk jag jag igår visste det jag vet idag, då hade jag inte vågat leva.
Nu är det en av de där nätterna som jag inte kan sova. Min kropp skakar och huvudet spinner höger varv. Magen gör ont och jag kan inte andas.
Jag funderar på livet och de tankarna jag inte ska tänka.
Jag kan ärligt talat säga att igår utalade jag de orden som flugit i mitt huvud så himla länge, men som jag aldrig vågat uttala.
Jag tycker synd om mitt ex. Jag tycker synd att han värderade någonting annat än det jag ger. Än den råa passionen som övervinner både eld och vatten. Än viljan att alltid utvecklas och min vägran att leva efter normen. Min strävan att bygga ett liv efter mina egna regler och aldrig vara som man förväntar sig.
Jag är värd mer än så. Jag är värd så mycket mer än så. Jag är värd någon som kan leva och dö för mig. Jag är värd någon som får mig att känna mig vackrast i världen. Jag är värd någon som får mig att inse att den spegelbilden jag ser i spegeln, är inte den andra ser.
Jag kommer dit, jag är bara lite långsam och det tar ett tag att vänja bort ett invant beteende. Men jag har kommit en bit av den långa vägen jag måste vandra. Jag är värd så himla mycket mer än jag någonsin hade kunnat tro.
Jag ska kolla mig själv i spegeln naken varje dag för att uppskatta det jag faktiskt ser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar