I bet my life.

Jag skrev ett inlägg, utan mening. Sedan började jag på ett nytt. det blir bäst så.

Idag är första dagen på många veckor som jag verkligen känner att huvudet hänger med och jag förstår vad som händer runt omkring mig. Jag hör vad folk säger till mig och jag kommer faktiskt ihåg det sekunden efter. Luften känns frisk i mina lungor och äntligen har kroppen börjat vila.

Den här dagen har bjudit på så himla många känslor. Dagen har bjudit på så himla många leenden och pirrande i kroppen, men också en del tårar. när jag körde hem för första gången idag så rann tårarna hela vägen hem. Jag kan inte riktigt förklara varför.

Kroppen reagerade på ett sätt som jag inte kan förklara. Tårarna bara rann. Det var ångest, frustration, lättnad, allt jag någonsin hållit inne de senaste veckorna.

Jag har en vilja i min kropp, som jag inte kan nämna med ord. För jag vägrar erkänna den för mig själv. Inne i mitt huvud nämner jag de orden som aldrig ens borde finnas.  Min vilja borde inte få finnas. Jag känner mig så himla förvirrad och faktiskt ganska vilsen. Jag dunkar mitt huvud i bordet varje gång tanken kommer upp. Jag vägar erkänna att tanken ens finns.

Så nära, men ändå så jävla långt bort.

Just idag, vill jag vara i landet långt bort där livet var så enkelt. Då livet hemma inte fanns och man slapp bry sig. Där livet var så himla enkelt och lätt att leva. Idag är en dag som jag inte behöver sova själv. Idag gör tårarna ont när tårarna rinner ner för kinderna.

Now all my drinks and all my feelings are all fucking mixed

Always missing people that I shouldn't be missing

I know that I control my thoughts and I should stop reminiscing

Ibland funderar jag på what if. Vad hade hänt om. Fan, om man aldrig vågar flyga så kommer man aldrig högre heller. Jag vet vad som händer om den dagen någonsin kommer. Jag vet vad som händer om jag någonsin vågar flyga.

Idag har jag bitit mig i läppen en och två och mer än tre gånger. Frustrationen att hålla tillbaka sina sinnen och den enorma längtan i kroppen. Idag har jag sått med huvudet lutat mot väggen och verkligen bara tänkt på att andas. Jag hatar att vara så här påverkad av någon (det gör jag inte). Det är förbannat najs. Jag hade gått över eld och vatten, jag hade inte ens tvekat, inte för en sekund av dygnets timmar.