Precis på den där gränsen till att gå under balanserar jag.
Jag sitter här i min ensamhet och funderar. Jag funderar på livet, som vanligt.
En sak grämmer mig ganska mycket just nu. En sak gnager i min mage. Samma sak pulserar i min kropp varje sekund av dagen. Just detta har jag svårt att sätta rätt ord på.
Jag känner en lättnad i kroppen. På något sätt så känns min kropp beslutsam, när jag för en gångs skull fick säga orden, dom orden. När jag kunde svara ärligt på frågan. När jag för en gång skull vet vad jag letar efter.
Jag vet hur någon skall få mig att känna. Jag vet hur magen skall pirra, för jag har upplevt det. Jag vet hur huvudet skall spinna och knäna bli svaga, för jag har upplevt det. Jag vet exakt hur det ska pirra till mellan låren och exakt så våt jag behöver, för jag har upplevt det. Jag vet exakt hur det ska kännas när hela ens dag kretsar runt samma sak. Jag vet exakt hur ont det gör när man tror att man förlorat det man håller högst. Jag vet exakt hur jag vill känna, för jag har upplevt allting.
Min kropp och mitt sinne har bestämmt mig. Ingenting annat duger än det jag faktiskt förtjänar. Än det som får mig att uppleva det. Precis exakt just det.
Jag vill ha det fucking jävla oslagbart.
Om ni inte visste om det redan. Skyll inte på mig för konsekvenserna av det som skapats. Allt har skapats av förtroende och jag glömmer ingenting som sagts. Inte ett enda ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar