Alltså, wow. Jag vet inte vad jag annars kan säga.
Vilken vecka det har varit. En ganska omtumlande vecka. En vecka som bjudit på många skratt, men också ganska mycket tårar. Den har varit högt och lågt. Jag har ockå lärt mig en ny grej, eller mer hur man gör en ny grej.
Det här är fan inget argt inlägg i alla fall.
Tystnad för mig, innebär att jag gjort något fel. Tystnad innebär att jag inte finns med i tankarna längre. Tystnad innebär saknad för mig.
Igår, blev jag riktigt jävla glad. Jag var förvånad och väldig väldigt, imponerad är inte rätt ord, hedrad är mer rätt men ändå inte. Jag blev lycklig, trygg och fick precis den käftsmällen jag behövde. Jag har ingenting att vara rädd för, så länge vi har varandra.
Det var precis det jag behövde. Ett ljus i det mörka. Någonting som påminner mig om att jag faktiskt är värd bra saker också. Även fast jag inte vet vad jag gjort för att förtjäna något så där.
Jag kan inte förstå hur det äter hål på mina tankar, hur jag kan komma på mig själv med att bita mig i läppen, eller skakandet på huvudet när tankarna skenar. Jag kommer vara dig evigt tacksam för hur du får mig att le och känna genuin glädje sprida sig i hela min kropp. Jag kommer vara evigt tacksam för att jag har dig i mitt liv och varje sekund i ditt sällskap. Jag kommer vara evigt tacksam för dig.
Oavsett vad som händer, så kommer det inte förändra något. Det kommer fortfarande vara du och jag och det vi har idag. Du betyder mer än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar