Okej, jag ska inte klaga. Det finns folk som har det värre. Men så här ligger det till.
Gick upp fem för att åka med mamma till Örebro och åka hem utan henne. Åkte vägen förbi Ericsson, och höll på att krocka med en bil som kastar sig ut framför mig i en korsning. Tack för att jag just då råkade ha foten på bromsen av en slump. Snabba reaktioner och en bred väggren räddade mig och bilen. Så började min dag.
Den fortsatte med att jag verkligen inte kunde somna om, även fast jag försökte. Okej, jag har varit uppe sen fem i mors, men jag kan ändå inte sova. Men dagen har varit bra, faktiskt.
Jag kan inte låta bli att leka med fatasin. Tänk om? Fan vad bra det skulle vara, jag vet exakt. Men det är i och för sig lite dumt. Därimot är fantasin det enda jag har, och jag tänker leva på den. Just nu håller minnena och fantasin mig flytande över vattenytan. Utan fantasin och minnena skulle jag sjunka som en sten till botten fångar upp mig.
18 april. Åh, jag längtar dit. Då kanske, förhoppningsvis. Jag håller tummarna.
"I wanna hold you until I die" - Förlåt.
//Bettan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar