Hu?...

Måndag. Ja, en vanlig måndag.

Jag gick igenom affären när jag var tvungen att handla. Jag kollade på hyllorna och funderade på vad jag verkligen var sugen på. Jag kom fram till ingenting, ingenting tilltalade mig som det brukar. Vanligtvis brukar jag komma på värsta maträtterna för en hel armé. Men just idag (och alla andra dagar) tilltalade ingenting mig. Det var ingenting av det som stod på hyllorna som gjorde mig sugen på att äta igen.

Mat i ren allmänhet tilltalar mig inte. Kyckling, potatis, chips eller ens chokladpudding. Nej, jag vill inte ha, det är inte frestande längre.

Huvudet gör ont, kroppen orkar inte. Under varje steg gör yrheten sig mer påträngande. Trött, jag är trött. Jag har stallet kvar. Suget efter mat, men vilken mat. Vilken mat är jag sugen på? Det gör ont, men inte ont på et sättet. Det gör ont inuti. MAT! Jag vet att jag borde, men vad? om jag bara lutar huvudet tillbaka och sluter ögonen några sekunder. Nej! Jag kan inte somna nu. Kroppen skakar och gör inte som jag säger. Det är jätte varmt, men jag fryser ju. Jag vill inte mer!

På tal om ingenting är jag kastanjebrun i håret nu.

"Vila, mycket vila" - Yeh, right.

Ja, men skit i och gå på krogen med mig då! Jag borde faktiskt inte bry mig längre. Gå på fotboll om det är så jävla kul då, jag ska alla fall supa bort mina sorger. Plus att det är "poledancing" på Klaras på fredag. Jag vill bara supa bort det här. Krogen på fredag, äntligen.

Tomhet, jag känner tomhet. Allt är totalt borta. Jag är tömd och totalt tom. Förlåt.


//Bettan