Fredag. Åt mat!
Två saker idag.
På en sekund kan livet förendras. På en sekund kan hela livet slås i spillror. På en sekund kan man ändras från levande till död. Livet är plötsligt och verkligen inget man ska ta för givet.
Livet är vad man gör det till. Allt är vad man gör det till. Man väljer helt själv vad man vill göra av saker. Och man har ingen rätt att skylla på någon annan för att någonting gick fel. Det är mitt eget fel att allting vart fel. Därimot så måste det gå fel ibland, för hur ska man annars se när det går rätt?
Man kommer aldrig komma undan med att säga "Det var inte mitt fel!". Nej, men vems var det då? Hustomtens?
Man väljer själv vart man vill hamna i livet, eftersom man väljer sina begränsningar själv. Man väljer också vad man har för möjligheter.
Jag väljer själv om jag ska vara ledsen för att just den där killen inte hör av sig. Men jag kan också välja på att skaka det av mig och säga "Ajja, det finns 1000 andra killar som honom". Det är ändå en förlust för honom om han inte inser vad han håvat in. För honom duger alltså inte det bästa, han vill ha sämre. Fine, hans förlust.
Jag väljer själv om jag vill ta åt mig av vad alla säger. Om någon kallar mig "Slampa", så väljer jag själv om jag vill tro på det eller inte. Uppenbarligen är personen väldigt obegåvad och rätt bakom flötet (ta åt dig, idiot!). Varför ska jag ta åt mig av någonting som en så obegåvad person säger? Jag lovar att personen (en manlig) inte har slagit upp ordet i en ordlista och verkligen förstått innebörden av ordet. Obegåvat och jävligt klantigt, tycker jag och det tycker till och med min mamma.
Man får höra så mycket i den här världen. Men man väljer faktiskt själv hur man vill påverkas av det. Människan har tilldelats en egen vilja, så varför inte välja hur man vill påverkas?
Jag påverkas inte av vad folk säger. Varför skulle jag? Varför skulle du? Du väljer själv vart du vill hamna. Det är du som har möjligheten att göra någonting av ditt liv, bara du.
Sagt av mig (B) och honom (H):
- Varför ler du? (H)
- Hu? (B)
- Ja, varför ler du så mycket? (H)
- För att jag opererade fast allting så här (B)
- Öh? (H)
- Vill du att jag ska vara ledsen istället? (B)
- Nja, nej... (H)
- Ja, just därför. *Grattis, du svarade just själv på din egen fråga* (B)
//Bettan
1 kommentar:
JAg instämmer, man har alltid ett val och allt hänger på din egen inställning. Dock funderar jag på om man verkligen kan styra sina känslor? Blir jag ledsen så blir jag ju det. Däremot kan jag välja att inte lägga fokus så mycket på sånt som retar upp, irriterar eler gör mig ledsen.
Tror det är svårt att styra vad man känner. Jag kan hävda att jag inte bryr mig om den där kommentaren och låtsas att jag inte hört något, men innerst inne svider det till, även om jag inte vill bry mig. Det fastnar som ett avtryck i själen. Ibland lyckas man skaka av sig det direkt och ibland tar det ett tag. Det jag försöker säga är att det är omöjligt att ta åt sig emellanåt. Ibland vill hjärtat en sak och hjärnan en annan...
Skicka en kommentar