Imorgon är en annan dag, jag tar det då.

Jag vet att jag borde beskriva de senaste tre veckorna i ord. Men hur ska jag kunna göra det?

Jag vet att du sover

Känner värmen från din hud

Bara lukten gör mig svag

Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig

Allting du pekar på

Men bara när du inte hör

Vågar jag säga så

Utan dina andetag - Kent

Dessa ord beskriver nog det ganska bra, för jag kan inte sluta lyssna på den och inte sluta tänka på honom. 

Han som tar andan ur mina lungor. Han som får mitt hjärta att hoppa över slag. Han som får mig att skratta och le, men samtidigt vara så skör, utan att ens vara rädd.

Det har gått ganska fort, jag vet om det. Vem bestämmer vad som går fort? finns det något speciell tid allting skall ta? Jag vet i alla fall att sen andra dejten så var jag såld, (egentligen sen första, men det erkänner jag aldrig).

Hur ska jag någonsin kunna förklara något jag inte kan sätta ord på. Jag som lovade mig själv att det inte skulle bli så här- Jag som lovade mig själv att inte låta mina känslor ta över. Jag som lovade att jag skulle behärska mig. Jag som lovade mig själv för många år att aldrig byta mina regler för någon kille i hela världen. 

Jag har brutit många regler, Många regler som jag sen första början hållit stenhårt på. Som jag inte för vilka pengar som helst i hela världen skulle bryta. Det var innan jag träffade honom. Han med stort H i mitt liv just nu. 

Han, som ringer på morgon för att höra hur jag sovit. Han som ringer och säger godnatt innan jag skall somna. Han som får min kropp att skaka och mina ben att vika sig. Han som kan kolla in i mina ögon och inte släppa blicken, han som ser mig. Han, som jag vill ha bredvid mig varje sekund av dagen. Han som jag vill se det sista jag gör innan jag somnar, han som jag vill se det första jag gör när jag vaknar. 

Jag har fallit för honom. Jag skulle ljuga om jag sa något mindre. Han har tagit mig med storm och tagit något som jag verkligen håller kär och jag vill inte en ha tillbaka det. 

Jag vet att jag är ute så så himla tunn mark och går, att det kan brista när som helst. Jag vet också och jag är så himla övertygad om att det finns folk som fångar mig när den brister. Jag vet det och snälla gör det, det var så länge sen jag var så här glad.

Distansen är den man själv skapar. Det gör mig ledsen, för oavsett vad, så behöver jag dig.

En sak jag vet i alla fall, är att jag är glad idag. Idag kan jag le och se världen som den förtjänar att ses. Idag kan jag skratta åt problem som förut tog upp hela världen. Idag är jag faktiskt väldigt lycklig och för mig, just idag, är det det enda som spelar roll. Jag tar morgondagen imorgon, det är faktiskt en annan dag.