Jag är så himla lyckligt lottad.

Jag vet inte längre vad jag skall tro på. Det enda jag vet är att jag inte vill att den här stunden ska ta slut.

Här står jag nervös och väntar på sällskap. Han kommer, han som får mig att tappa andan. Han som får min kropp att skaka och han som får mig att må så där bra.

Jag vet att det är lite speciellt och jag vet att allting som behövs är tid. Och tid skall det få, även fast det gör mig så himla glad.

Han, den där som får mig så himla glad så det bara spritter i kroppen. Han som får mina händer att vilja utforska hans kropp och känna hand lukt i näsan. Jag vill bara sätta näsan mot hans hud, dra ett djupt andetag och njuta.

Jag känner igen den här känslan i kroppen, jag har känt den förr. Sist så var vi tillsammans i åtta år. Jag känner igen tryggheten i kroppen, i sinnet. Jag känner igen skälvandet i kroppen och känslan av att inte.kunna.låta.vara.

Han, som åker kör två timmar bil för att träffa mig. Han som gör det för att sedan gå upp tidigt och köra samma sträcka för att vara på jobbet i tid. Han som behandlar mig precis som jag förtjänar och behöver. Han som bara skulle vara ett glas vin och en möjlig trevlig kväll, blev något helt annat.

Jag tror på första ögonkasten, eller perfect match. Jag tror på att vissa personer bara klickar från första början. Jag tror ibland att en del personer bara är gjorda för varandra. Jag vet det.

Jag vet att det här är så himla nytt. Men jag börjar falla och jag börjar falla riktigt hårt.

De senaste ett och ett halvt åren har jag känt mig förvirrad och helt förlorad som människa. Jag har inte funkat varken i kroppen eller i sinnet. Men idag känner jag mig mer levande än jag gjort på länge. Det är så himla svårt att förklara.

Någonstans försöker jag skydda mig själv från att bli sårad. Någonstans försöker jag bygga upp de där murarna som det tog ett och en halv år att riva. Men jag antar att livet bygger på att våga utvecklas och utsätta sig för saker som kan göra en illa. Hur ska man annars kunna vara lycklig.

Jag är i alla fall så himla glad över att jag satte mig på det där tåget till ett annat land. Jag är så himla glad över att jag klev av och att jag vågade. Inte ens i min vildaste fantasi visste jag det här då. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag ens fantisera om vad som skulle komma.

Jag är bara så himla lyckligt lottad.