Adrenalindimma.

Fan, ibland finns det dåliga dagar. Idag är inte en sådan.

Just nu skriver jag i dimman av adrenalinkickens inverkan. Just nu känns det jävligt bra.

En bekräftelse på att jag uppnått någonting i livet. En milstolpe som gör att jag kommer vidare.

Även fast det svajar upp och ner nu, så går det framåt alla fall. Vi ska lösa det här tillsammans, du och jag älskling!

Att få den kicken av chefen, att få bekräfftelsen. Tack. Att få veta att man presterar över förväntan, då orkar man fortsätta.

Lösryckta meningar utan stor betydelse, är det enda jag kan prestera nu, i adrenalinets dimma.

Igår, vad en dålig dag. Igår hade jag kunnat säga upp mig, för mitt liv behöver en stabil punkt, ett fast mål i livet för att ordna upp sig. För att jag ska orka nu, måste jag ha tydlliga fasta mål. Igår, försvann mina mål.

Men, att ha det fulla stödet av min chef, gjorde att jag orkade rida ut stormen, inte säga upp mig och sova på saken. Det gjorde att jag fick nya krafter och nya mål.

Att en chef kollar en i ögonen och man ser att de verkligen bryr sig, och gör sitt yttersta för just mig. Det gjorde att jag inte sa upp mig igår.

All ovisshet som kommer med mitt jobb, är definitivt inte vad jag behöver. Efter de senaste 7 månadernas turbulenta liv så behöver jag det mest stabila 7-16 jobb som finns. Då är FM inte rätt jobb, med snabba vändningar och mycket på samma gång. Om du går åt vänster ena dagen, kan du behöva gå åt höger andra dagen. Men jag trivs, och speciellt så underlättar en riktigt bra chef det enormt.

På min prestations värdering så ligger jag på "uppfyller kraven väl/Uppfyller kraven mycket väl" dvs. på den övre skalan. Tack.

Nu ska jag mot nya äventyr, i min adrenalindimma.


//Bettan