Pinsamt?...

Söndag.

Jag känner mig bara seg idag. Men jag antar att man borde göra det efter att ha sovit lite ett tag.

Det kunde ha blivit pinsamt och förnedrande. Jag kunde ha aldrig mer fått komma dit och åkt därifrån med svansen mellan benen. Det kunde med lätthet ha sumpat alla mina chanser. Men grejen är det att det kunde nästan inte ha blivit bättre. Det sänkte min övermänsklighet till mänsklig, och tog ner mig till marknivå.

Nu vet jag vad han går för, jag vet vart jag har honom nu. Jag vet att jag kan lita på honom och aldrig behöver känna mig ensam när jag är med honom. Jag behöver aldrig känna mig utsatt för att jag vet att, ovasett hur dårligt jag mår, så kommer han att ta hand om mig.

Men, vi ska bara ha sex, vilket är okej för mig. Förstå mig rätt nu, men jag vill inte ha något mer. Jag litar alla fall på honom, och det är väl huvudsaken?

Vanligtvis brukar jag bli riktigt rädd när jag svimmar. Men i fredags fanns det ingenting att vara rädd för, jag var inte ensam. Nog för att han vart rätt rädd när jag bara packar ihop, men han gjorde mig lugn. Han höll om mig, och blåste mig i nacken. Han torkade av min blöta kropp och bar in mig till sängen. Han tog hand om mig, och det gör att jag kan lita på honom.

Men bara sex, och förhoppningsvis en vänskap.

Jag behöver nig inte förklara hur mycket träningsverk jag har, och kanske inte vart. MEn det känns bra, jag har ju alla fall rört på mig, eller hur?


//Bettan