Den brutala sanningen...

Onsdag 27:e Augusti 2008.

Det går framåt. Tisdagen 2/9 ska jag till Örebro för att få min hals undersökt, igen. Men det trevliga är att jag bara fått vänta två veckor för att få komma. All credit åt läkargruppen. Speciellt när det står 13 veckors väntetid på deras hemsida. Me like!

För några veckor sen, kom en kär vän fram till mig och viskade i mitt öra "Du är den enda tjejen som jag kan tänka mig att ha sex med". Att tillägga är att det var en tjej som viskade det. Det som gör det aktuellt idag, är att jag just funderade över det idag.

Been there, done that, tyvärr. Fast, hon är nog den enda tjej som jag skulle kunna tänka mig att ha sex med. Det skulle aldrig bli pinsamt efter, och jag skulle nog tyvärr lita på henne.

En Rolig sak idag. Jag lärde min lillasyster säga "In my ass". Vilket hon sa åt mamma. Tur att Lillasyster inte vet vad det betyder.

Jag lever och frodas nu. Pigg, som jag inte vart på länge. Känns skönt, men jag undrar hur det blir när jag inte är pigg längre. Jag kom på mig själv, ute i stallet, att jag stod och mitt ett brett leende och hoppade upp och ner. Varför? Jag vet inte. Antar att min värld fungerar nu, för en gångs skull. Första gången på, länge.

Jag fick en fråga för några veckor sen. "Klarar du att hålla det på den här nivån?", vilket jag funderade på idag. Klarar jag att hålla det på rätt nivå? Det brutala sanningen är, ja, vad är den brutala sanningen? Klarar och klarar, Vad har jag för alternativ? Pest eller kolera, antingen håller jag mig på rätt nivå eller så kan jag lika gärna låta bli. Men, sant. Jag klarar att hålla det på rätt nivå, faktiskt. Lite synd, tyvärr.

Alla strävar att komma till den högsta nivån. Men jag lägger gärna ribban så jag kan röra den, så jag känner det uppnåeligt Jag har mål, men tar allting i lagom små portioner, så man känner framgångarna komma konstant.

Jag känner att folk kollar konstig på mig och pratar bakom min rygg för mitt val av nivå. (känn er inte träffade, det är inte er jag menar) Alla strävar efter ett förhållande. But what if, I don't? Är jag dum då? Ibland, väldigt jämt, känns det som en del tycker det, även fast de inte visar det. (Än en gång, det är inte er jag menar) Jag hör det i tonen, i sättet de ser på mig. Man ser det lilla svarta i ögonen, bara för en hundradels sekund, men man ser det i alla fall.

2 Alternativ om samma sak. Men det slår aldrig fel.

Alt 1: Folk frågar mig "Är det något på g då?" "Eh, nej, vi har bara sex ibland". Ett tyst "jaha", och sen nämner man det inte mer.

Alt 2: Folk frågar mig "Jaha, men kommer det bli något mer då?" "Nja, nej, vi gillar bara att ha sex med varandra" "Vet du vad du ger dig in på? Och vad händer om man får känslor, för det kommer du att få. Du kommer bli väldig sårad och ledsen då. Tänk sen om han inte vill längre, vad händer då? Tänk på konsekvenserna! Osv." "Suck"

Första alternativet. Jag är redan dömd innan jag öppnat munnen. Ibland kan en tystnad säga mer än ord. I det här fallet säger det så jävla mycket. Tack så mycket, men fråga inte nästa gång om du inte vill veta, och klarar av att hantera svaret.

Andra alternativet. "Nej, jag är dum i huvudet och förstår absolut ingenting. Jag har inte upplevt något i hela mitt liv, och inte känt på den sårade känslan tidigare". Tack, men jag är inte fjorton längre. Jag är inte dum i huvudet och har listat ut vilka konsekvenser det kan få. Jag vet vad jag ger mig in på, och klarar mig bra själv.

Det finns väldigt få som har sagt, "Grattis, vad kul att du hittat något du gillar. Jag är jätte glad för dig". Utan knäck mig redan innan jag hunnit bli glad. Tack så mycket, det känns mycket bättre i hjärtat då. Det värmer, verkligen.

Det är kul att ni bryr er, men ibland kan ni lika gärna hålla käften Jag vill inte höra. (För sista gången, jag menar inte er)


//Bettan