Aldrig...

Måndag. Elevrådsrummet, Hehe.. Aluminiumfolie!

Jag kan förstå nöjet med att klä in stora delar av elevrådsrummet i folie. Jag förstår verkligen det, det är så humor. Och telefonen, och ett uppfällt paraply, och pappersinsamlingen, både utvändigt och in vändigt. Jag älskar er.

Sommaren som kommer:
- Studenten 13/6
- Jobba 16/6 - 1/8
- Skåne? 19/6 - 21/6
- Liseberg 23 /6
- Täby (Läkaren) 4/7
- Flytta?
- Bli frisk?!
- Ensam hemma!

Och sommaren har inte ens börjat. Inte undra på att jag inte någonsin kommer att bli frisk. Inte undra på att jag känner mig lagon stressad. Nej det är lugnt, jag kommer att gå sönder. Höjdpunkten är alla fall när jag ska vara ensam, fest!

Äntligen har kallelsen kommit. Jag kanske, möjligen blir frisk. Möjligheten är liten, men chansen finns. Det bär av till kära Ulf på öron-, näsa-, halskliniken i Täby, Sthlm. Får som tur med min lilla syster på den resan. Biljetter är bokade och klara. Finally...

Inte ett ord, inte en enda viskning. Jag kanske... Nej, jag ska sluta analysera. Förlåt.

Hur kan jag förklara det på mer sätt? Hur kan jag utrycka mig i andra ord med samma innebörd? Hur kan jag göra det tydligare utan att säga det rakt ut? Hur kan jag göra det utan att bli knäpp? Hur ska jag lyckas?

Jag skrev det, men jag tog bort det lika snabbt som jag var klar. Gå dit, leta efter någon med det namnet. Han är det. Nej, han är min.

Han har faktiskt ett fint namn. Jag har faktiskt spenderat min barndom med att vara kär i en kille med samma namn, nästan, fast olika.

Jag kanske inte har berättat när man efter en hård kväll ute, vaknar upp i en säng av att klockan ringer vid halv 8. Man kanske lade sig vid halv 3, men somnade inte förens 5, om man ens somnade, och man känner sig lagom seg och illamående. Hur man stänger ögonen och ignorerar att klockan ringer. Men att man plötsligt känner andedräkten i nacken, och armarna runt midjan. Då vrider man på sig och utdelar en lätt kyss på nyckelbenet, med ett leende på läpparna.

Hur man stiger upp med håret i alldelses för mycket volym och tovor, och känner hur någon sliter tag i en och drar en närmare sig. Och kyssen i nacken, blicken, värmen. Känslan när man börjar fundera på vart alla kläder tagit vägen, och smyger runt i lägenhetenpå jakt efter dem. Hur någon sliter tag i en just som man smyger omkring i en tröja och trosor. Hur någon pressar sig närmare och ler, ja, ler.

Har jag någonsin sagt, hur mycket jag älskar sådana morgonar? Hur jag aldrig någonsin skulle välja bort dem. Jag skulle aldrig i hela mitt liv välja bort det mot någon.


//Bettan