Det verkar som jag lyckas ta mig igenom dagarna rätt hyffat alla fall.
Har jobbat en vecka redan, och ska starta en ny vecka med jobb i morgon. Det känns faktiskt helt okej, om man bortser från min hals som fortfarande är bajs.
Fick förresten provresultaten i tisdags. Och som många anser var det kul att testerna visade att jag var frisk, att jag inte hade någon infektion eller liknande. Jag tycker därimot att det var deprimerande. Hade bara någon kunnat tagit reda på vad det är som är fel så blir jag nöjd. Även om det kommer vara kvar ett tag så vill jag fortfarande veta vad det är. Det blir lite lättare att acceptera när man vet vad som är fel. Men jag är frisk, ass!
Nytt. Har inte sedan 23:e, för en månad sen. Upptagen, yes I know, but...
Det är frustrerande, och gör ont i kroppen. Det gör att man börjar fundera på varför. Varför gör världen så här? Varför ska jag för en gångs skull, när någon för en gångs skull inte? Varför ska jag? Allt är mitt fel, I'm fucked.
För första gången står jag utan förmåga att veta vad som är rätt. Jag har ingen aning om vad som ska hända och vad som är mest smärtfritt. Vad är rätt? Och vad borde man göra? Jag har alltid velat vara befriad från sånt här. Jag har alltid sett till att jag har varit befriad från sånt här. Och endå sätter jag mig i en sådan här situation. Jag hatar det och det gör ont. JAg vill gräva ner mig i marken och försvinna. Det gör fruktansvärt ont.
And it hurts with every heartbeat, so much...//Bettan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar