Felet...

Är på bättringsvägen. Har dock fortfarande lite ont i halsen, men det spelar ingen roll.

Vad håller jag på med? Ibland måste jag vara pantad. Jag har ju allt, eller kanske inte. Men fortfarande allt som jag behöver. Jag vill inte ha mer, jag vill ha er. Jag vill till skolan.

Fan, jag ska låta bli och kolla på korten. Speciellt efter varanda, de ska inte jämnföras. Det påminner mig bara att jag förlorat båda loppen. Den ena vet jag defenitivt, han loggade precis in, FAN! Och den andra, ja, varför skulle jag ha en chans. Too far away, you know. Varför försöker jag ens?

Jag vill också hångla och vara lika lössläppta som alla andra. Jag vill också ha sex och spendera eftermiddagarna med att göra absolut ingenting. Jag vill också slita av mig kläderna och vakna brevid någon. Jag vill också vakna med ruffsigt hår och allting på sne. Jag vill kunna skratta åt det och säga "ojdå", och sedan få ännu mer ruffsigt hår. Det finns en saknad efter de där blickarna och lekfullheten i ögonen. Att vakna upp brevid någon som hållt en varm under natten. Att ha någon att lägga armen om och blåsa den varma andedräkten på. Jag saknar att ha någon som dra mig närmare och klagar på den lilla centimetern som skillde oss. Jag saknar allt som har med närhet att göra.

På dagarna går det bra, men det är nu på kvällarna och nätterna som det känns mest. Det gör ont. Jag vill kunna göra som alla andra och släppa mina idéer och principer och bara njuta och uppskatta närhet för en stund. Material finns, men jag är starkt troende på kärlek så det går inte. Jag är felkalkyleringen i det system som ska fungera. Jag är också rädd för att förlora och bli sårad. Felkalkylering, dte är så det är. Det är jag som är felet. Jag måste blir mer som alla andra. Dags att göra någoting åt det?


//Bettan - Felet...