Jag är glad, jag är glad, jag är glad.
Jag lovar att det är svårt att köra bil när hela kroppen pirrar. Det bara isar in i ryggraden, just då får man svårt att konstentrera sig på någonting annat, speciellt om man kör bil. Jag lovar att folk kollar konstigt på en när det händer. Efter ett par djupa andetag hittar man konsentrationen igen, men känslan finns kvar. Det är en helt underbar känsla som man bara vill ha om och om igen. Man mår så bra av den. Jag mår så bra av den.
Hur ska jag kunna döda förhoppningar utan att avslöja allt? Jag vill inte att folk ska tro att jag är kär i dem., för så är inte fallet. För innerst inne vet jag vem jag är kär i, och det är det som räknas.
Åh, jag vill, jag vill, jag vill. But it´s to far away.
//Bettan - För långt bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar