Tell them the fairytale gone bad....

Grymt bra låt:
http://www.youtube.com/watch?v=77ey1aWDnyY


Tell them it’s me who made you sad
Tell them the fairytale gone bad


Nu ska jag berätta en sak.

Tänk dig att alltid ha en extrem rädsla över att göra fel. Du kan inte leva livet ut för tänk om du gör fel. Tänk dig att du går på tårna och drar dig mest tillbaka för att minimera risken att göra fel. Ställ dig i ett hörn och se på världen, kryp ihop och gör dig så liten som möjligt. För råkar du befinna sig på fel ställe, råkar du ta för mycket plats en enda gång, råkar du göra en litet snedsteg så börjar ångesten. Kroppen börjar skaka. Du kan inte fästa blicken på en fast punkt, du känner hur hela världen snurrar. Du vill bara krypa ihop på platsen du befinner dig och du har ingen anning om vart du ska ta vägen. Det blir jobbigt när allt handlar om att tappa en taltik som var hal. Ångesten kommer ändå. Det blir extra jobbigt när man inte kan leva som man vill för man är hindrad av rädslan.

Jag vill inte göra fel, men vad jag än gör så blir det fel ändå. Jag är så jävla rädd för det. Jag kan inte leva som jag vill. Alla gör fel eller hur? Men varför ska jag straffas hårdare än någon annan? Jag vill också kunna leva.

Det känns som jag ska hålla mig instängd i dag. Allt blir bara fel ändå. Här inne kan jag göra fel och ingen säger någonting. Det är sådana här dagar som man ska ha någon hemma som väntar på en. Någon som ger en kram och säger något snällt. Någon som stoppar om en i sängen och andas med sin varma andedräkt i nacken. Någon som kommer med sitt fina leende, som tvingar en att le, bara för att det är så fint. *Suck*

Alla hjärtans dag närmar sig, eller kanske. Planeringen går allafall på högvarv. Det ska betällas rosor, chokladhjärtan osv. Listor ska göras, och det börjar brinna i knutarna. Men man måste tillåta sig själv att sitta ner och tänka. Den här alla hjärtans dag känns som den inte kommer bli bra. Jag har inte vart snäll. Jag har skrikit och bråkat, jag har vart elak och dum. Förr året var jag allafall lite snäll, men inte nu. Alla ska vara så kärleksfulla och då vet jag hur det blir. Jag blir ensam lämnad kvar i hörnet som alltid. Jag gillar inte sånt här.

Jag ska gå och gömma mig ett tag, och hoppas på att ingen hittar mig innan jag vill att de ska det. Vi ses väl någon annan gång.


//Bettan - Tell them the fairytale gone bad