När man står på kanten att gå sönder, när man inte vet och när man funderar på varför man orkar.
Varför gör jag det här och varför är jag för stolt för att erkänna att jag kanske gjort ett misstag?
Vad håller vi på med?
Just nu tänker jag för logiskt för att forma någon tanke. Allting går bara runt i huvudet.
Mitt mål i livet är att vara lycklig. Dit vill jag och där vill jag stanna. Jag vill till ett ställe i livet där jag är trygg och där jag är säker.
En del av mig vill ge upp ocg springa åt andra hållet. Den delen av mig orkar inte kämpa längre för något som kanske inte är. Jag är för gammal och har för lite tid i livet.
Den andra delen av mig har aldrig varit lyckligare och är precis där jag vill vara. Jag vill vara i hans famn, med just hans armar runt mig.
Jag vet bara inte om det är värt det.
När slutar man och när börjar man ge upp?
Det finns så mycket jag vill säga utan att jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar