Jag skall lära mig att njuta av livet

 Jag vet, men jag vet inte.

Jag har utvecklat ett beteende, som jag kanske inte är så himla nöjd eller stolt över. Jag har blivit mer skadad av mitt tidigare liv än jag visste. Mina tidigare förhållanden har gjort mig illa, på riktigt djupt i själen. 

Jag trodde alltid att jag var klar med det. Att jag var stark nog att inte ta med mig det i framtiden. Att jag kunde lämna det bakom mig och gå vidare som en starkare person. Tänk vad fel jag tog. 

Jag har många sidor som jag inte är så himla stolt över, speciellt inte i mitt liv nu. 

Jag är så himla rädd för att aldrig vara tillräcklig och om man frågar mig så är jag aldrig tillräckligt bra. Jag kan räkna upp en hel lista på saker som gör mig till den sämsta personen i världen.

Jag vet att jag aldrig är rättvis mot honom. Jag vet att ju mer extrovert han är, ju mer introvert blir jag. Alltså, ju mer jag behöver honom ju mer driver det honom i från mig. Det är någonting jag skall lära mig, att släppa kontrollen, men ibland är det det enda jag kan hålla fast vid. När man famlar i mörkret, vid klippan, så håller man i det enda man kan. På samma sätt, så skall han lära sig, att jag aldrig gör det för att vara elak, utan för att jag inte kan simma. Han får faktiskt hjälpa till.

Jag önskar jag kunde vara en positiv människa, som är glad över hela tiden. Det är jag bara inte. Jag är hög och låg, känslor över det hela, och ibland kan jag inte kontrollera det. Jag gör alltid mitt bästa, men ibland går det bara inte. 

Jag önskar, att jag kunde tro på när människor säger till mig jag ser bra ut, att de trivs i mitt sällskap och när han säger att han älskar mig. Jag kan bara inte tro på det, för jag kan inte förstå hur någon skulle kunna älska mig. Jag kan bara inte se det. Jag kan bara se hur mycket bättre alla andra är än mig. Jag har fullkomligt accepterat att han på någon tidspunkt kommer att finna någon som är bättre än vad jag är. Någon som ser bättre ut, och någon som är mer värld honom.  Det gör mig ledsen, för han är bättre än jag någonsin kommer att förtjäna.

Men åt andra sidan, så är det ju mig han har valt, över alla andra, när han faktiskt kan få vem han vill. Det är faktiskt mig han sover bredvid på natten, varje natt. Det är mig han håller om när jag gråter om natten. 

Han skulle kunna finna vem som helst. Men jag måste lita på när människor säger hur stolt han är över mig, hur mycket han vill mig och vad han vill med mig. Det skall jag bara påminna mig. Eller han skall påminna mig, det behöver jag.

Och jag tänker ibland att jag inte gjort något i mitt liv. Men jag har ändå gjort en del, alltså åstadkommit något. Jag har inte bara suttit hemma på min röv och varit nöjd med ett vanligt arbete. Jag har sett saker som gett mig perspektiv på livet. Jag har varit flera hundra mil från hemma, stått på mina egna ben och gjort en skillnad. 

Jag skall lära mig att njuta av livet.