Idag, imorgon eller igår?
Nu hamnade jag av misstag sittandes på mattan igen.
Jag har insett att jag kommer leva mitt liv högt och lågt. Det kommer sällan vara jämn bra och det kommer sällan vara en väg utan gropar.
Men jag vill inte leva mitt liv jämnhögt heller. Jag vill leva mitt liv högt och lågt. Jag vill kunna skratta när jag är lycklig och gråta när jag är ledsen. Jag vill leva mitt liv som jag växt upp. Jag vill leva mitt liv genom att alltid, alltid sträva efter att ha den ouppnårliga livskvaliteten ever. Att leva mitt liv dysfuktionellt och aldrig som alla andra.
Mitt liv tar ganska hastiga vändningar ibland. Ibland tar jag beslut utan att ens fundera på konsekvenserna av det. Jag lever i tron om jag alltid tänker på konsekvenserna så kommer jag alltid att vara rädd för att ta beslutet. Bättre att rätta ett fel, än att ångra något man aldrig gjorde.
Tack T, för det stabila grund du bygg upp hos mig. Tack för att oavsett hur lång tid det har gått så har ingenting förändrats. Det vet du.
Tack Z, för att du får mig att växa som person. Tack för att de ser mina svagheter och aldrig utnyttjar dem. Tack för att du alltid får mig att känna mig speciell.
Tänk om folk visste. Tänk om folk anar, eller funderar. Det finns så mycket folk inte vet eller skall veta. Jag kommer aldrig berätta för någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar