Jag kommer alltid att vara otillräcklig.

Jag vet inte vart jag är på väg. 

Stabila, stadiga jag. Idag orkar jag inte vara stark. Idag rinner tårarna ner för mina kinder. 

Jag måste börja skydda mig själv. Jag måste börja tänka på mig. Idag får det mig att känna mig illamående. Jag vill helst ligga på marken och skrika ut.

Jag börjar inse att det äter ett större mörkt hål i mig för varje dag. För varje dag så går jag sönder lite mer. Jag kommer aldrig att vara tillräckligt bra. Jag kommer aldrig att vara bra nog att förtjäna det jag vill ha. 

Jag kommer alltid att vara otillräcklig. 

I ett annat liv, eller universum kanske.