Fack, det är ine så här jag hade planerat mitt liv.
Mitt liv, om jag fick välja hade vart helt annorlunda. Just idag trivs jag inte på jobbet, just idag vill jag bara sluta och flyga runt som en fågel.
Jag träffade en vän förra veckan, som gjorde att jag längtade bort från det jag har. Det fick mig att önska att jag bara vågade göra det jag längtar efter.
Jag vill bara lära mig att flyga igen, och jag förstår inte varför jag slutade.
Vi gick till en restaurant och åt, pratade minnen och liksom allt. Jag saknar den tiden då man på kvällarna bara flöt omkring, och gjorde exakt det man kände för. Det fanns ingen vardag och inga måsten. Vardagen var liksom att göra som man kände. Hur, när, var, vart försvann den?
Jag har mitt liv, men idag vet jag inte om det är det jag drömmer om. Jag har en rastlöshet i kroppen som gör att jag inte vill vara där jag är.
Idag vill jag bara gömma mig och göra exakt inte det jag brukar.
Fuck, min kropp är så rastlös.
Jag älskar honom, jag älskar honom verkligen. Och jag önskar jag kunde förklara varför det blir så här ibland, och jag önskar jag kunde förklara hur han kunde hjälpa mig.
Men jag har faktiskt ingen aning om varför eller hur det blir så här, och varför det känns så här. Det enda jag vet är att det känns så här.
Ibland känns det som jag ljuger, utan att jag gör det. Jag vet bara inte var jag har mig själv just nu.
Jag har absolut ingen aning om hur jag ska göra. Men jag antar att det bara är att ta tjuren vid hornen och rida ut stormen. Fram tills dess, har jag lite att fundera på.
//Elisabeth
1 kommentar:
Låter som det amerikanerna(kanske engelsmännen också) kallar för "cabin fever", man känner sig fast i sina egna mönster. Vad som hände? Jag gissar att du blev vuxen. Hur löser man det? Gör någonting annorlunda - dra iväg någonstans över helgen, lär dig ett nytt språk eller vad som känns lockande.
Människor brukade vara nomader, alltså finns det mest troligt någonting djupt inom oss som gör att vi ibland inte vill vara kvar på samma plats, i samma rutiner, och det sitter så djupt inne att vi inte vet vad vi ska ta oss åt när det väl händer.
Det låter som att du har en väldigt rutindelad vardag även om ditt jobb erbjuder en stor omväxling - det är ju fortfarande gå till jobbet, äta, sova, umgås om man orkar etc. Ibland behöver vi bryta mönstret för en stund.
Skicka en kommentar