Konsten att inte misslyckas.

En hektisk tid har det varit den senaste tiden, med mycket jobb, lite vila och sjukdom. Men vad gör man inte när hela livet bygger på pengar.

Jag vet vad jag vill hinna med, typ träffå mina vänner, rida och något så enkelt som att kolla på Tv. Men att vara upptagen tär på kroppen och på livet, så jag har fått prioritera tyvärr, vilket ledde till att jag vart sjuk. Men pengar har jag tjänat alla fall. Han med, med 18h övertid på en vecka.

Sådana perioder tär på livet, och på vårt förhållande. Det tär på kroppen och gör så man inte är klar i huvudet.

Nu har jag fått sova, och hunnit vara sjuk. Jag är trött, men hänger med i huvudet. Jag har hunnit rida, och det går faktiskt jävligt bra. Hon är mim hjälte och får mig att må bra, även fast jag vill lägga mig på marken och gråta.

Hon är bra, den där hästen, Goa heter hon. Hon gör så jag får utlopp för min rastlöshet och min energi. Hon får mig att må bättre när jag har mina värsta dagar, och hon får mig att må sämre när jag har mina bra dagar. Min hon håller mig på en jämn nivå alla fall.

Jag lever just nu för mina guldkorn i vardagen, något så enkelt att få äta mat sittandes på mer än 15 minuter (det innefattar också att laga maten).

Jag är en människa som lever på rutin. Jag klarar av att leva detta liv för att jag vet när mitt tåg går på morgonen, jag vet när jag äter lunch, jag vet när jag åker hem och jag vet när jag får sova igen. Att jag bara vet, gör att jag kan hantera det. Så längevjag håller mig flytande liksom.

Jag har insett en sak, jag är inte bättre människa än det här. Med mina förutsättningar just nu, så är jag så bra jag kan. Allt beror på vart man sätter nivån. Vad är tillräckligt bra för mig, just nu och vad är min ambition med livet?

Det är liksom inte så att man försöker göra det sämsta man kan.

Så, när ska man vara nöjd? Är dett när man klarar allt man ger sig in på? När man inser man måste prioritera? När man inte lyckas?

Jag vågar säga att jag inte misslyckats någon gång. Att jag inte vunnit alla tävlingar jag deltagit i, betyder inte att jag misslyckats eller är sämre än någon annan. Jag har bara lyckats så bra jag kan med det förutsättingar jag hade just då.

Jag är endå ganska nöjd med mitt liv. Jag skulle bara vilja att dygnet har fler timmar, 30 skulle räcka. Så kanske jag skulle hinna med.

Nu, är jag faktiskt snart hemma med tåget, och jag har tagit en stallfri dag. Så, jag ska kolla på tv och laga/äta maten på mer än 15 min. Det är mitt guldkorn idag.

//Elisabeth