Framtidens ovisshet.

Hum, vad tiden går fort.

Igår uppdaterade vi vårat liv alla fall. En ny bil och bort med skabb bilen. Någon gång i sitt liv ska man äga en volvo, jag tänkte att jag lika gärna kunde börja nu så slipper jag byta märke sen.

För det är faktsik skillnad på bil och bil. Jag är grymt nöjd med köpet, och det hade inte kunnat blivit bättre.

En sak som slog mig är att tiden går för fort. Jag hinner aldrig med att njuta av dagen, för när jag hinner göra det, är den slut och en ny börjar. Och om det fortsätter så så har det helt plötsligt gått ett år utan att man hunnit med. Man hinner inte ens fundera innan det är slut. Och då är man helt plötsligt ett år älde och ska ta ännu mer ansvar, eller ett helt annat ansvar.

just nu så flyger åren förbi, utan att jag hinner med att tänka och reagera eller njuta. Helt plötsligt var man 18, då skulle man ta ett helt annat ansvar än dagen innan. Man är ju 18 och myndig, man får dricka sprit, och mamma kan inte längre hämta ut recept på apoteket. På en dag liksom.

Sen blev man 20 och fick börja handla på systemet, gick ut skolan och skulle börja ta ansvar för resten av sitt liv.

Det är liksom ingenting man lär sig i skolan. Det där med privatekonomi, hur mycket saker är värda, och hur man ska sköta ett liv. Man får lära sig hur molekylerna flyger omkring i världen och hur de är uppbyggda. man lär sig snacka engelska och hur man bygger upp en korrekt mening, tyska/franska också. Man lär sig att folk säger åt en vad man ska göra och hur man kan lura systemet. Man lär sig att livet är en lek, och att ansvar är för mesar.

Men så kommer det den dagen skolan är slut, men sedan då?

Det är ingen som har lärt mig hur mycket det kostar att äga en bil i månaden. Det är ingen som har lärt mig hur man tar ett lån, med förmånlig ränta. Det är ingen som lärt mig hur man bygger upp sitt liv efter, hur man tar ansvar och blir vuxen.

Jag får hjälp av mina föräldrar när jag frågar, men vad borde man lära sig i skolan? Jätte bra att jag kan räkna ekvationer och matriser, men hur kan jag omvandla det till riktiga livet.

Det finns ju liksom mamma kurser att gå. "nu ska du lära dig att ta hand om ditt barn", det som endå borde sitta i generna kan man tycka. Det har ju människan gjort i hela sitt liv. Djuren går liksom ingen mamma-kurs, men det verkar fungera ändå, eller har jag fel?

Djurens instinkter sitter liksom genetiskt, därför borde det liksom göra det för oss med? Men kurs ska det vara, vilket är bra, för de som behöver.

Det jag vill komma till, är att endel saker kommer inte naturligt. Men inte fan kan man gå en kurs om hur man sköter en privatekonomi, eller sitt liv. En "hur du börjar dit liv på bästa sätt"-kurs. Vad är felet liksom.

Jag hatar att bli äldre, jag hatar att ta ansvar och jag hatar pressen. Dagligen ställs jag inför det delemat att ta ansvar eler inte.

"Ta ansvar som vuxen för fan!" "men jag har fan ingen anning om hur man gör, jag är bara 24".

Och den ständiga frågan om barn, samma gamla återkommande fenomen. Jag blir inte yngre, och börjar därför känna pressen, indirekt.

Mitt liv är planerat i ett och ett halvt år till, sen finns det plats för familj och hur och allt sånt. Men ett sommar barn vill jag ha, därför så försvinner ett och ett halvt år till, i ett vakum, då ingenting annat kan hända liksom. Om tre år är jag 27 år, och troligtvis den sista med att planera familj och barn.

Jag blir bara rädd över att han tycker att mina intressen kommer framför oss. För jag värderar "oss" högre än allting, bara inte just nu. Nu vill jag skapa mig en grund att stå på, en platform av erfarenheter och döva ratslösheten. Varför ska jag vänta, när jag kan göra detta nu.

Nu är det ett vakum innan semestern, och jag vet exakt vad jag ska göra. Jag ska fan gör ingenting, förutom det jag måste. *suck*

På återseende!

//Elisabeth