Tatuering och livet..

Ni ville se min tatuering.

På vänster ben befinner den sig.

Och jag är så jävulskt nöjd med den. Hade inte kunnat blivit bättre.

I morgon blir det semester. En efterlängtad vila med honom. Ja tror att båda behöver det. Det har varit en jobbigt vår.

Äntligen börjar huset ta sin lilla form med en smak av oss. Äntligen känns det inte som någon annans. Nu fattas det bara lite tavlor och färg till det andra vardagsrummet, lite ljusstakar också som matchar gardinerna. Även fast han inte vill det, men jag kan nog hitta ett sätt att få dem ändå.

Vi har gått i lite tankar om framtiden. Vad händer sen, vad händer efter att jag kommit hem? Givetvis blir det det vanliga typ hus och bil och barn. Men jobb? Hus vart? Barn när?

Jag vet alla fall att det inte händer än på två år, tyvärr. Man tycker ju at de vore dags för det snart, om man ska följa normen. Men jag tycker inte om att följa strömmen så jag ska utomlands och jobba innan det. I april åker jag. Sen då? Vad händer sen.

Det finns många långa och sena kvällar vi pratat om det. Det där med mogna beslut och vad man vill hinna med innan man binder sig helt. Ibland önskar jag att man kunde vara lite impulsiv och bara följa strömmen. Men jag antar att mogenhet kommer med att vara vuxen.

Jag vill ge allting en bra start, så även barnet. Jag ska ha pengar och fast jobb. Men jag har pengar och fast jobb nu. Fuck you, ibland vill jag att det bara ska hända av en slump, och inte vara så jävla planerat. Tur att det inte kan hända medvetet på minst två år till.

Det är tur att han är stabil och lyckas tygla även med när jag är ute och flyger.

Vad har hänt sen sist. Jag har varit på Metal Town och sett Volbeat. Det är en upplevelse som jag aldrig glömmer. Jag såg också Korn, All that Remains, System of a down, Avenged sevenfold och lite till. Det är najs som fan.

En sak som jag saknar så här nu när NBG är slut, är alla människor. Misstolka mig fel nu. Men utan er hade jag aldrig jobbat kvar, jag hade sagt upp mig direkt. Utan er hade jag gått under, långt under ytan. Det var ni som höll mig flytande när jag inte orkade simma längre, när all min kraft var slut.

Varmast om hjärtat ligger regementets snyggaste pluton, Truck drivers. Transport kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat. Speciellt två stycken.

Daniel, jag värderar din vänskap högst av allt. Jag hade verkligen inte orkat utan dig.

Marcus, med ett leende på läpparna och de långa skogspromenaderna. Jjag behövde det.

Tack, jag vet bara inte hur jag ska klara mig utan er nu.

Nu tycker jag att han borde komma hem. Jag vill snosa i hans nacke och sakta somna in, i tryggt förvar i hans armar.

Nu komm han, jag ska gosa lite innan jag somnar.

//Bettan