Vad jag önskar..

Jag önskar det illamåendet som bestämde sig för att hälsa på idag bara försvinner. Kan jag inte bara få lägga mig under täcket i sängen och sova bort det bara?

Men det finns saker att göra, det finns alltid saker att göra. Jag har så ont i halsen, och mina bihålor. Vissa dagar är bättre än andra, tydligen.

Just nu har jag så mycket jag vill göra, och jag hatar dagar jag inte orkar. Men gör jag sakerna jag vill göra, kan jag inte använda dem mot honom. Jag förlorar liksom min rätt att klaga.

Just nu ligger min energi på noll igen. Jag vet inte riktigt om jag orkar stå eller om jag måste sätta mig ner. Jag vet inte om jag orkar sitta ner eller om jag måste lägga mig ner. Jag vet inte om jag orkar göra de saker jag måste göra idag, eller om jag bara vill sova ut tröttheten, liksom hitta orken i kroppen igen.

Men jag har börjat med vitaminerna igen. Jag hoppas de hjälper lite alla fall, för dyra var de.

Och min handikappade karl är inte till så stor nytta, men han klarar sig bra ändå, med en hand.

Min tatuering är förresten klar. Jag var nöjd, riktigt faktiskt, även fast karlarna på jobbet tyckte den inte var så feminin, men när har jag vart riktigt feminin egentligen? Som en arbetskamrat sa "Den passar dig, den är riktigt du". Det är jag ut i fingerspetsarna, även fast det retar min pappa. Som mamma sa "Du har ju spenderat pengarna på något varaktigt alla fall".

Nej, åka och handla så lagar han mat åt mig. För dagens kraft jag lyckades sova till mig är slut. Jag orkar knappt stå upp nu. Men det hör väl till det överhängande förkylningen.

//Bettan