Jag sitter här en stund medan han lagar mat.
Om 10 veckor typ börjar missionsutbildningen på riktigt. Sen, sen när den är klar, då åker vi, i sex månader. Det börjar pirra lite i min mage faktiskt. Snart ska jag få göra något jag verkligen längtat efter, Kosovo.
Såg förresten kortet från lumpen nyss, vi är en tapper styrka som jobbar kvar, en om liten men tapper alla fall.
Idag har jag faktiskt grävt ner strid yxan och faktiskt tagit ett moget beslut. jag hoppas det faktiskt går fram och att jag slipper ligga och drömma om det. Jag vill inte att det ska vara så här.
Han märker inte ens att jag kollar på honom, koncentrationen är total. Jag är ändå rätt nöjd med det jag har. Det är bara ibland man måste vara lite drastisk och leva ut. Jag är inte bara nöjd, jag skulle inte kunna tänka mig en framtid utan detta.
Kan man tänka sig att det snart gått tre år, fan, det har faktiskt snart gått tre år. Inte hade jag i min vildaste fantasi kunnat tänka mig något liknande för tre år sen.
Jag kommer ihåg det som det var igår, när vi träffades första gången där vid Statioil. Hur jag var något så fruktansvärt nervös, hur jag kände hur hjärtat dunkade i bröstet. Men någonstans sa magen att det var rätt. Det kändes bra från första gången blicken mötes. Någonstan var det menat att bli bra från början.
Jag är så glad att jag vågade ta det steget. Jag skulle göra om det varje sekund om året.
Samma sak skulle jag göra om mitt yrkesval alla sekunder om året. Någonstans tror jag man måste satsa om man ska kunna vinna någonting. Jag kan inte leva men att veta att jag hade kunnat, om jag vågat.
Jag antar att jag alltid haft ett behov av att göra något nytt. Redan innan jag klarat mitt mål funderar jag på hur jag ska klara ett högre mål.
Vilket jag antar att det inte är så lätt att leva med, för alla andra. Jag har bara accepterat att det är så. Men jag tro att vi hittat en balans.
Fan, nu funderar jag för mycket. Det var det där att bara finna sig i saker och njuta ett andetag eller två.
"What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don'tWhen it's love"
//Bettan
2 kommentarer:
Härligt att du skriver igen! Vad spännande att du ska åka till Kosovo. Jag måste komma till Närke nån gång snart och hälsa på dig!
Tre år sedan? Det är en lång tid :)
Det får mig att tänka en smula då det.. vid detta laget är det nog ungefär fyra år sedan dagen då jag först kontaktade Mark, men sedan första gången vi pratade visste jag att det var honom jag hade letat efter.
KOSOVO! WOOT!
Skicka en kommentar