Jag är inte långsint..

Pust, nu är jag tillbaka.

Tog ledigt tre dagar så jag kunde vara ledig minst en vecka. Känns som jag hunnit med mer än jag trodde. Nu ska jag bara hinna med att måla sovrummet också.

Jag vet inte vad som hänt. Jag brukar ha koll på allt och inte glömma någonting, men den här veckan har jag haft världens otur. Jag klippte gräset och spräckte en ruta på bilen, tvättmaskin gick sönder, jag drog sönder min handfree.

Tur att min karl har ett jävla tålamod och kan hantera min frustration. Jag vet inte hur jag skulle orka med veckor som den här utan honom. Han lyckas hålla mig flytande när jag inte orkar simma. Jag älskar dig för att hur mörk dagen än verkar ger du mig det ljus jagbehöver för att orka kliva upp ur sängen på morgonen.

Jag vet förresten vad jag gör i ett och ett halvt år till. Jag är riktigt nöjd med hur det blev i slutändan, riktigt nöjd.

Jag vet inte varför vi bråkar längre, om vi bråkar längre? Har det bara runnit ut i sanden och ingen tar kontakt längre? Är det bara bekvämt att inte ta kontakt längre? Jag vet at jag inte gör det för jag vill inte göra det värre än det redan är, men jag vill inte att vi blir som våra föräldrar. Jag skulle aldrig kräva att vi blir bästa vänner, men jag tänker på de framtida barnens skull. Det är ju ändå släkt, samma blod som rinner i ådrorna.

Jag vet inte längre varför vi inte pratar. Men jag fick ett julkort i julas och jag skickade tillbaka. Därför, vill du så vill jag. Du vet uppenbarligen vart jag bor, eftersom julkortet kom till mig. Jag har samma mobilnummer som tidigare och samma mailadress.

Jag är inte långsint..

//Bettan